En Tvärsares Tankar Om Livet

Ett litet recept från mig till er.

Ta några goda vänner.
En bil.  
Lite cash.
En affär.

Ta dom goda vännerna och stoppa dom i bilen. (För bästa resultat bör en av vännerna ha körkort) Kör till närmsta affär. Väl där tar ni pengarna och införskaffar följande saker:

Choklad
Bananer
Läsk (Gärna lika många liter som ni är personer)
Tändstickor
Marshmallows

Packa ihop allting i bilen och bege er till ett ställe där man kan plocka upp en stereo. (Musik hade ni självklart med er från början) Hämta sedan upp ytterligare en kamrat och bege er sedan ut mot landet. Lyssna på musik på hög volym i bilen. Sjung hellre än bra.

När ni nått ert mål så fixar ni skarvsladdar så att ni kan lyssna på musik vid eldstaden. Plocka fram ved ur vedboden. Elda. Grilla marshmallows och chokladbananer. Posa fånigt inför kameror. Dansa fult.

När ni känner att det är dags att tänka på refrängen så packar ni ihop. Här är det väldigt viktigt att komma ihåg att inte skrämma upp varandra eftersom både öron och halsar kan ta skada när folk skriker.

Åk bil i natten och sjung hellre än bra. Stanna på Max och ät pommes. Ta gärna en sväng förbi en del fält och skratta åt fjortisfyllorna. Lämna av diverse blöjbarn i tid hos sina föräldrar. Skjutsa hem folk som bor långt bort. Häng lite hemma hos folk som bor långt bort. Ligg gärna och mys i stora sängar. Gå inte barfota när det är frost ute.

Åk hem.

Lägg märke till att alkohol inte ingår i detta recept för en riktigt lyckad kväll. Glöm inte bort att lukta riktigt mycket rök.

Typ så mina vänner.

God natt.

Jag har städat, plockat skräp, släpat ris, skurat, sopat, pressat kartonger… Ja, en massa jobb har det varit.

Jag har skrattat, fikat, kramats, träffat nya människor, haft kuddkrig, blivit kallad värmlänning och diktator. Jag ville verkligen inte åka hem den här gången. Jag satt i fören på Grisslan, tittade ut över havet och funderade vad jag pysslade med som lämnade världens bästa ställe bakom mig.

Mitt nya smeknamn var det ja. Affe. Istället för Hitler, dom tyckte Affe lät snällare dom små pojkarna. För små var dom. 17 bast. Städa kunde dom inte, därför fick jag hjälpa dom, dom tyckte att jag tjatade och döpte mig snabbt till Hitler och tyckte att jag skulle ta mina piller. Alex och Bambi hette dom. Från Sthlm och Mora. Ett något udda par. Alex mobbade mig för att jag kom från landet och undrade om jag inte skulle ta min högaffel och starta en revolution. Sen slog han mig med en kudde och kuddkriget var ett faktum.

En mindre smart 08:a var övertygad om att pratade värmländska. Fantastiskt.

Jag har suttit på klippor, tittat ut över havet, pratat och njutit av solskenet. Att jag har fyra veckor framför mig som kommer se ut så vid vissa tillfällen är helt underbart.

Och jag har kvällsfikat. Som jag har kvällsfikat. Från 21.00 till 00.00. Snackat skit och druckit te. Lite kaffe har det blivit också. Jag börjar bli vuxen som Erik utryckte det.

Jag och Kicki har hittat den perfekta stugan också! Kulan heter den. Ligger mellan Storgårn och Lillgårn. Dusch på baksidan och morgonsol! Nära till spegeldassen är det också. Favoritdassen. Underbart. Där vill vi bo i sommar. Då kan man sitta på ”altanen”, vifta med fötterna, snacka skit och äta godis. Kicki och jag har testat.

Sen kan man spela kort i Lillgårn också. I en hörnsoffa, men man får inte slå Simon i huvudet, för då blir han ledsen.  

Sitta i fören på en båt och fundera. Underbart. Även fast det är sorgligt att åka hem. Lyssna på Hits for Kidz 2 i bilen är definitivt värt. Vinka hejdå till mina nya favoritpojkar är definitivt ovärt. Gå till skolan imorgon kommer definitivt vara ovärt, men nu ska vi härda. Snart återvänder vi till paradiset.

Jag har spenderat en massa timmar hos Cornelia. Vi har suttit på hennes veranda och lyssnat på Detektivbyrån. Vackert. Sen kollade vi på tv och konstaterade att Carrie Bradshaw är ett våp. 

Men idag hände ändå det bästa. Cornelia skulle duscha så jag roade mig med att kolla på tv under tiden. Jag hittade bästa programmet. VM i programmering. Förstår ni att dom sände VM i programmering?  Live. Jag var tvungen att titta bara för att dom sände det. Helt fantastiskt. Och underbart tråkigt. Men fullt av människor som inte kunde prata engelska. Det var underhållande.

I alla fall så var det massa lag som skulle lösa 11 programmeringsproblem. Typ systembuggar. De lag som löste flest problem på kortast tid vann.  Efter att man löst ett problem lämnade man in det till domarna, om det var rätt så blev en liten ruta grön, om det var fel så blev rutan röd och man fick 20 minuters tilläggstid. Tävlingen håller på i fem timmar. Man fick försöka lösa problemen så många gånger man ville. Ett stackars lag hade försökt 11 ggr på ett problem. Snacka om tilläggstid.

Mitt favoritproblem var ”The Return of Carl”. Fantastiskt. Jag har ingen aning om vad det handlade om, men det hade ett fint namn. Jag älskar nördar.

Jag känner att jag ska sluta prata om det här nu.

God natt.

Har jag berättat hur mycket jag älskar Östgötateatern?

Känner ni till Cabaret? Musikalen om den amerikanske författaren som reser till 30-talets Berlin för skriva på sin nästa roman. Väl där faller han för en nattklubbsångerska på the Kit Cat Club, och hon faller för honom. På den här nattklubben finns det även ett gäng halvnakna kvinnliga dansare.  Grejen är bara den att i Östgötateaterns uppsättning är dom halvnakna kvinnliga dansarna utbytta mot män. Halvnakna män i strumpbyxor, klackar och lösbröst. Det är en upplevelse. En ganska fantastisk sådan.

Gör er själva en tjänst och upplev det.

It’s true.

Salem al Fakir. Killen som river av ett pianosolo för att två minuter senare riva av ett helt fantastiskt gitarrsolo. Det är inte rättvist. 

Jag har köpt världens finaste tygväska som jag tänkte ta ut på en promenad nu.  

See you darlings!

Vackert land vi bor i.

Mina händer luktar sommar. Lite grus ni vet.

Och jag är antagen som funk på Vässarö. Mellan den nittonde juli och den sextonde augusti. Jag skulle vilja åka nu.

Jag vill ha sommar. Massor med sommar. Fyra veckor på världens bästa ställe. Kickilotta och jag. Och Marika. Det kommer bli vackert. Så fruktansvärt jävla vackert.

Superlativen räcker liksom inte till.

A Town Called Malice.

Förhoppningsvis har ni hört låten, men om ni inte har det så kollar ni genast in den HÄR länken och sen gråter ni lite över att ni inte har sett Billy Elliot. För den filmen är så fruktansvärt bra!!
 
Men nu var det ju inte det som det här inlägget skulle handla om. Utan om detta: 

 ”Better stop dreaming of the quiet life -
Cos its the one we’ll never know
And quit running for that runaway bus -
Cos those rosey days are few
And – stop apologising for the things youve never done,
Cos time is short and life is cruel -
But its up to us to change
This town called malice.”

(hej jag har kopierat in texten och orkar fan inte sitta och rätta alla jävla stavfel)

Ringer det några klockor i någons huvud? Någon som känner igen vissa textbitar? Jag kan hjälpa er på traven… ”Sluta dröm om det ljuva livet…” Jo men visst är det så. Allas våran Håkan Hellström har självklart varit framme och norpat lite. 
 
Sen finns det annan låt i Billy Elliot, känd som Cosmic Dancer.

”I was dancing when I was twelve”

Fler klockor? Jorå!

”Och jag dansade när jag var tolv”

Håkan Hellström, min damer och herrar. Det finns nog inte en enda låt där ute som han inte har kidnappat något ifrån. Jag tycker inte att det är dåligt, jag tycker mest att det är roligt när man upptäcker det. En liten aha-upplevelse.

Två andra exempel är:
Gårdakvarnar och Skit VS. God Only Knows.

Nu Kan Du Få Mig Så Lätt VS. Desperado

Jag har hulkat mig igenom halva filmen. Det var flera år sen jag såg den och jag kom ihåg att den var fin och sorglig, men jag hade totalt glömt bort att den var så här extremt fin och sorglig.

Jag vill se Svansjön.

De börjar komma nu, fräknarna. Speciellt efter en dag som denna.

Jag var på väg hem när jag höll på att cykla in i Theo och Micke. Vi gick en liten promenad över trädgårdsföreningen på väg till konsum. Väl där köpte jag och Theo jordgubbar och vindruvor, sen gick vi ut och satte oss i solen. Vi måste ha suttit där i en timme innan Micke ville gå hem. Tiden går fort när man har roligt.

Nu är jag trött. Jag ska cykla iväg till s:t larsgården. Hoppas det blir lika fint som min eftermiddag. Spontanpicknick är skiten liksom.

Tror minsann att det var några som ägde på Kexcupen igår.
Bästa utklädnand. Jorå.
En stabil tredjeplats. Jorå.

Vi tog gruppfoton och stärkte oss. Vi gick på guidade turer och pratade med lokalbefolkningen. Vi sprang på uppvärmningsrundor och lekte med badbollen.

Efter prisutdelningen åkte mina fellow turister hem. Jag tog en tur förbi 41:an. Blev kvar till fyra. Då hade vi snackat rejält med skit, skrattat och försökt planera en hajk. Jag lyckades välta ut två läsk samt somna lite i en soffa… Då gick jag hem.

Det var en bra kväll.