En Tvärsares Tankar Om Livet

Jag dör. Jag dör. Jag dör.

Jag har fått finaste skivan i min brevlåda. Jag lyssnade igenom två låtar. Var beredd att lägga mig ner och dö redan då. Sen slog jag på låt nummer tre. Oj. Det finns inte ord. Det. Finns. Inte. Ord.

Alltså. Jag hulkgrät mig igenom hela stycket.

Ni förstår inte hur fint det är. Det är en människa som har tagit No End, Absolutely no Decorum, Echo Chamber och självklart Calleth You, Cometh I. Sen har har skrivit ihop det till ett klassiskt stycke. Alltså. Jag vill dö.

Jag kan inte skriva.

Spela det på min begravning bara så är jag nöjd.

Hoho. Här sitter jag och lyssnar på Guldet Blev Till Sand. Spännande, Spännande.

Jag mår bra. Jag borde vara stressad och orolig, men det blir liksom inte så. Så nu har jag nästan ångest över det faktum att jag inte har ångest.

Jag som var hans kamrat, jag tog honom över land och hav!

Jahopp. Jahopp. Jag tycker om mina muppar. Jättemycket.

Åhå. Nu blev det Cabaret. Maybe This Time. 
För övrigt ser jag månen från mitt fönster. Det är fint.

Jag vill ha sommar, sol och ledighet. Tomma dagar, veckor, månader! Eller i alla fall en månad som är jävligt tom. Eller midsommar ligger ju där och spökar. Eller inte spökar, men det är ett roligt uttryck. Jag vill. Eller aa, ni vet vad jag vill. Det är en plats. Och känslor är läskiga. Jag vet inte när det hände, men plötsligt insåg jag liksom att det måste vara så det ligger till. Och det är inte helt okej. Dumma pojkar.

Jag bläddrar igenom konfbilder från Vässarö. Jag var inte ens där och jag blir ändå lite ledsen när jag ser på bilderna från dagarna när dom åkte hem. Jag känner inte ens folket och det gör ändå ont i hjärtat när man ser fotokommentarerna om hur mycket dom saknar varandra. Fast det som gör mest ont är dom uteblivna kommentarerna. Tjejerna som har skrivit hur mycket dom saknar ett gäng pojkar. Inte ett enda svar. Inte. Ett. Enda. Alla pojkarna är ändå taggade. Ingen har svarat. Jag kan känna smärtan. Usch.

Men om jag skulle sluta med det här kanske?

Oh. Vet ni vad det bästa skulle vara? Om jag slutade tänka. Det skulle vara vackert. Jag ska sluta tänka lite i sommar. Eller jag ska sluta tänka på jobbiga saker. Det vill säga skolan. Jag ska sluta skolan! tada! Problemet löst. Jag är så jävla smart.
Jag ska fortsätta tänka på roliga saker. Som t.ex… Ja, nu kommer jag ju självklart inte på något. Men jag brukar kunna tänka på riktigt roliga saker.

Nu ger jag nog upp tror jag. Jag skulle vilja skriva något fint, men det brukar inte funka så här dags på kvällen. Det funkar bättre lite senare. När jag lyssnar på fin musik och tänker på människor jag saknar. När man blir så där fint olycklig vet ni. Då kan jag skriva riktigt fina saker skulle jag vilja påstå. En del uppdiktade, en del riktiga. Det är det som är så magiskt när man skriver, man behöver inte tala sannning.

Nu sätter jag punkt.

. (hihi)

Jag höll tal idag. Pratade fint om scouting. Det gick asbra. Så nu sitter jag på min veranda och firar. Glass och The Kooks. Solksken är det också. Det blir inte mycket bättre än så.

Ett litet recept från mig till er.

Ta några goda vänner.
En bil.  
Lite cash.
En affär.

Ta dom goda vännerna och stoppa dom i bilen. (För bästa resultat bör en av vännerna ha körkort) Kör till närmsta affär. Väl där tar ni pengarna och införskaffar följande saker:

Choklad
Bananer
Läsk (Gärna lika många liter som ni är personer)
Tändstickor
Marshmallows

Packa ihop allting i bilen och bege er till ett ställe där man kan plocka upp en stereo. (Musik hade ni självklart med er från början) Hämta sedan upp ytterligare en kamrat och bege er sedan ut mot landet. Lyssna på musik på hög volym i bilen. Sjung hellre än bra.

När ni nått ert mål så fixar ni skarvsladdar så att ni kan lyssna på musik vid eldstaden. Plocka fram ved ur vedboden. Elda. Grilla marshmallows och chokladbananer. Posa fånigt inför kameror. Dansa fult.

När ni känner att det är dags att tänka på refrängen så packar ni ihop. Här är det väldigt viktigt att komma ihåg att inte skrämma upp varandra eftersom både öron och halsar kan ta skada när folk skriker.

Åk bil i natten och sjung hellre än bra. Stanna på Max och ät pommes. Ta gärna en sväng förbi en del fält och skratta åt fjortisfyllorna. Lämna av diverse blöjbarn i tid hos sina föräldrar. Skjutsa hem folk som bor långt bort. Häng lite hemma hos folk som bor långt bort. Ligg gärna och mys i stora sängar. Gå inte barfota när det är frost ute.

Åk hem.

Lägg märke till att alkohol inte ingår i detta recept för en riktigt lyckad kväll. Glöm inte bort att lukta riktigt mycket rök.

Typ så mina vänner.

God natt.

Idag har jag införskaffat en ny cykel. Eller, mina päron har införskaffat en ny cykel åt mig. Den är svart, heter Karin och kommer från Varberg. Finfin är den. Sprillans ny också. Det var längesen jag fick en helt ny cykel. Begagnat is the shit liksom. Men nu har jag en ny cykel och tänker inte klaga för den är såååå hiiiiimlaaaaa fiiiiin.

Och jag vet att jag tjatar om Vässarö på ett jävligt osexigt sätt, men nu har jag nästan fått med mig en till trevlig (klar underdrift) människa till den där fantastiska platsen. (Ännu en underdrift) Och det här kommer bli toppen! Om människan får en plats vill säga. Människan kan ju ändra sig och ön kanske säger nej. Det vet man ju inte. Men mina kontakter säger att ön troligen inte kommer säga nej. Äsch. Vi håller tummarna helt enkelt.

Puss och god natt. I helgen som kommer ska jag reda ut mitt liv. Önska mig lycka till.

Hej skum rubrik, men så kan det bli ibland. Guldstjärna till den som vet var den kommer ifrån.

Idag sjöng jag solo i S:t Larskyrkan. Jag är faktiskt riktigt nöjd med min insats. Det kändes stabilt. Jag fick en ros och massa beröm. Sötast var gubben som stannade mig utanför kyrkan, sa att det var njutbart och undrade var jag skulle plugga vidare med min röst. För det var jag absolut tvungen att göra med den rösten. Egokick.

Sen gick det utför. Någon har stulit min cykel! Inte helt okej. Jag blir så arg. Jag tyckte om min cykel. Jaja, jag får ju i alla fall en ny av min mor och far. Det uppskattas. Nu ska lilla jag gå och lägga mig. God natt.

Jag har städat, plockat skräp, släpat ris, skurat, sopat, pressat kartonger… Ja, en massa jobb har det varit.

Jag har skrattat, fikat, kramats, träffat nya människor, haft kuddkrig, blivit kallad värmlänning och diktator. Jag ville verkligen inte åka hem den här gången. Jag satt i fören på Grisslan, tittade ut över havet och funderade vad jag pysslade med som lämnade världens bästa ställe bakom mig.

Mitt nya smeknamn var det ja. Affe. Istället för Hitler, dom tyckte Affe lät snällare dom små pojkarna. För små var dom. 17 bast. Städa kunde dom inte, därför fick jag hjälpa dom, dom tyckte att jag tjatade och döpte mig snabbt till Hitler och tyckte att jag skulle ta mina piller. Alex och Bambi hette dom. Från Sthlm och Mora. Ett något udda par. Alex mobbade mig för att jag kom från landet och undrade om jag inte skulle ta min högaffel och starta en revolution. Sen slog han mig med en kudde och kuddkriget var ett faktum.

En mindre smart 08:a var övertygad om att pratade värmländska. Fantastiskt.

Jag har suttit på klippor, tittat ut över havet, pratat och njutit av solskenet. Att jag har fyra veckor framför mig som kommer se ut så vid vissa tillfällen är helt underbart.

Och jag har kvällsfikat. Som jag har kvällsfikat. Från 21.00 till 00.00. Snackat skit och druckit te. Lite kaffe har det blivit också. Jag börjar bli vuxen som Erik utryckte det.

Jag och Kicki har hittat den perfekta stugan också! Kulan heter den. Ligger mellan Storgårn och Lillgårn. Dusch på baksidan och morgonsol! Nära till spegeldassen är det också. Favoritdassen. Underbart. Där vill vi bo i sommar. Då kan man sitta på ”altanen”, vifta med fötterna, snacka skit och äta godis. Kicki och jag har testat.

Sen kan man spela kort i Lillgårn också. I en hörnsoffa, men man får inte slå Simon i huvudet, för då blir han ledsen.  

Sitta i fören på en båt och fundera. Underbart. Även fast det är sorgligt att åka hem. Lyssna på Hits for Kidz 2 i bilen är definitivt värt. Vinka hejdå till mina nya favoritpojkar är definitivt ovärt. Gå till skolan imorgon kommer definitivt vara ovärt, men nu ska vi härda. Snart återvänder vi till paradiset.

It’s true.

Salem al Fakir. Killen som river av ett pianosolo för att två minuter senare riva av ett helt fantastiskt gitarrsolo. Det är inte rättvist. 

Jag har köpt världens finaste tygväska som jag tänkte ta ut på en promenad nu.  

See you darlings!

Ikväll ska jag ge mig av för att se mannen med håret som numera är mannen som brukade vara mannen med håret.

Det borde bli fint. Jag ska sitta (!!) på femte raden och må bra. Vara lite lycklig. Det vore bättre om solen sken också. Om jag fick cykla dit i kvällssolen istället för det här gråa helvetet.

Jag antar att man inte kan få allt.

Typ världens bästa.

Nu mår jag bra.