A Mli, A Mli, A Mli
Hoho. Här sitter jag och lyssnar på Guldet Blev Till Sand. Spännande, Spännande.
Jag mår bra. Jag borde vara stressad och orolig, men det blir liksom inte så. Så nu har jag nästan ångest över det faktum att jag inte har ångest.
Jag som var hans kamrat, jag tog honom över land och hav!
Jahopp. Jahopp. Jag tycker om mina muppar. Jättemycket.
Åhå. Nu blev det Cabaret. Maybe This Time.
För övrigt ser jag månen från mitt fönster. Det är fint.
Jag vill ha sommar, sol och ledighet. Tomma dagar, veckor, månader! Eller i alla fall en månad som är jävligt tom. Eller midsommar ligger ju där och spökar. Eller inte spökar, men det är ett roligt uttryck. Jag vill. Eller aa, ni vet vad jag vill. Det är en plats. Och känslor är läskiga. Jag vet inte när det hände, men plötsligt insåg jag liksom att det måste vara så det ligger till. Och det är inte helt okej. Dumma pojkar.
Jag bläddrar igenom konfbilder från Vässarö. Jag var inte ens där och jag blir ändå lite ledsen när jag ser på bilderna från dagarna när dom åkte hem. Jag känner inte ens folket och det gör ändå ont i hjärtat när man ser fotokommentarerna om hur mycket dom saknar varandra. Fast det som gör mest ont är dom uteblivna kommentarerna. Tjejerna som har skrivit hur mycket dom saknar ett gäng pojkar. Inte ett enda svar. Inte. Ett. Enda. Alla pojkarna är ändå taggade. Ingen har svarat. Jag kan känna smärtan. Usch.
Men om jag skulle sluta med det här kanske?
Oh. Vet ni vad det bästa skulle vara? Om jag slutade tänka. Det skulle vara vackert. Jag ska sluta tänka lite i sommar. Eller jag ska sluta tänka på jobbiga saker. Det vill säga skolan. Jag ska sluta skolan! tada! Problemet löst. Jag är så jävla smart.
Jag ska fortsätta tänka på roliga saker. Som t.ex… Ja, nu kommer jag ju självklart inte på något. Men jag brukar kunna tänka på riktigt roliga saker.
Nu ger jag nog upp tror jag. Jag skulle vilja skriva något fint, men det brukar inte funka så här dags på kvällen. Det funkar bättre lite senare. När jag lyssnar på fin musik och tänker på människor jag saknar. När man blir så där fint olycklig vet ni. Då kan jag skriva riktigt fina saker skulle jag vilja påstå. En del uppdiktade, en del riktiga. Det är det som är så magiskt när man skriver, man behöver inte tala sannning.
Nu sätter jag punkt.
. (hihi)