En Tvärsares Tankar Om Livet

Herreminskapare. Kunde jag inte bara ha lämnat Facebook ifred?
Men nej.

Bortglömda känslor, raderade tankar. Nu minns jag igen.

Så nu måste vi glömma bort och radera all over igen.

Helvete.

Fuck you, it’s not over.

Fuck you, it’s over.

ojojoj.

Timo ställer upp i Körslaget.
Jag har inte varit så här nervös sen The Ark ställde upp i Melodifestivalen. Det ledde till en telefonräkning på 1500 kr. Och det var bara en kväll som jag röstade som en galning. Nu blir det flera kvällar!! Jag kommer dö!

Och dör jag inte av nervositet så kommer jag dö av avund. Tänk att få vara med i Timos kör! Åh! Varför bor jag inte i Göteborg för!!!?

Förstår ni min frustration??

Glöm julafton. På annandagen smäller det!  

Konversation mellan mig och min pappa idag klockan halv elva:

Jag: Kan du skjutsa mig till musikskolan?
Pappa: Njaa. Varför då?
Jag: För att jag skulle ha varit där för en halvtimme sen…

ojojoj. Paniken var inte långt borta. Och jag övervägde kraftigt att inte åka dit alls, men kom fram till att bulldeg skulle döda mig om jag inte kom dit. Så jag åkte dit. Helt ofräsch. Men men.

Kören i år består av fjortisar, som tycker att det är skittöntigt att sjunga i kör. Dom är mer intresserade av vad folk har på sig än att sjunga. Och det där med att följa en dirigent var tydligen överkurs. Om han slår av mitt i en låt för att något har gått fel, då står två tredjedelar fortfarande och sjunger… Som grodor utan ben är dom… Fy fan.

Jag är för övrigt hemma ikväll. För jag har 100 kronor på kontot och har inte köpt en enda julklapp än. Känns bra. Verkligen.

Jag läste på rådets hemsida att det ska hållas en nationell jamboree år 2022.
Först tänkte jag väl inte så mycket på det.
Men sen slog det mig.
2022.
Jag är fan 32 år gammal då.
Typ hjälp?
Jag brukar få panik när jag tänker på 2011…

men 2022. Hjälp. Då ska man ju ha man, barn, jobb och villa liksom.

Och hur fan åker man på läger när man är 32 utan att tycka att det är sorgligt? Man går omkring på lägerområdet och tittar på alla ungdomar mellan 15 och 18 som upplever något av det bästa man kan göra. Och man vet, man vet att det där får man aldrig tillbaka. Man har redan upplevt allt det där, och nu finns dom stunderna bara i ditt huvud.

Just nu försöker jag intala mig själv att jag kommer stå där och gläjdas över alla mina minnen. Men jag är ganska säker på att någon del av mig kommer tycka att det är extremt sorgligt. En ganska stor del.

Herregud. Jag vill inte bli gammal.

Det skulle man nog kunna påstå att jag är.

Superdeppen är här. Extremt mycket här.

Jag saknar honom så det gör ont. 

Jag hade lovat mig själv att det inte skulle bli så här. 
 
Men så fort jag såg honom stå där i vinternatten så var jag körd.

Hopp. Detta ständiga jävla hopp. Jag vet ju att det inte funkar, men det är ändå någon lite jävla del av mig som hoppas. Vad jag hatar det.

Han har gått mig i blodet, igen.

Jag har läst ut 1984.
Jag kan nästan svaren på alla frågor.
Jag har en idé till min bildanalys.
Jag har lite panik angående min roman, men det löser sig nog.

Jag har städat mitt rum, jag har gått ut med hunden och jag har tvättat tre maskiner med tvätt.

Så att…
Still to do:
Göra klart bildanalysen. Det mesta ikväll och sen finputsa på AP:et imorgon.
Svara på alla frågor till 1984. Ikväll och imorgon.
Läsa ut Jane Eyre och börja skriva på min analys, samt lära mig alla sju tolkningsmodeller. Ikväll, imorgon och på tåget till och från Kristianstad.
Göra klart religionen. Det får nog vänta tills nästa vecka. På måndag.
Lära mig sjuttioelvatusen luciatexter utantill. Typ när jag får tid. Vilket jag inte har, men det får vara så.
Läsa scouternas nya informationsplattform. Ikväll och imorgon.
Packa. Imorgon.
Hämta ut tågbiljetter. Imorgon.
Bädda sängen. Ikväll.

Japp. Så är det. Jag är inte stressad. Inte alls. Jag lovar.

Mene. Jag har nog i alla fall inte tid med scouterna imorgon. Bara så ni vet.

Och den som kommer dragandes med en härskarteknik nu ska jag personligen kölhala. Härskartekniken som ni skulle kunna köra med heter för övrigt ”dubbelbestraffning”. Google it.

Så in i helvete. Jag vill dö. Jag pallar inte med en massa tolkningsmodeller. Jag vill inte läsa religösa texter med fundamentalistiska glasögon. Jag vill inte göra en arkivuppgift. Jag orkar inte läsa 1984 en gång till. Grammatikprovet i engelskan behöver vi inte ens prata om. Usch. Jag vill inte skriva en rapport i naturkunskapen. Det enda som känns lite roligt just nu är seminariet om bilder som historisk källa. Det ser jag nästan fram emot, men resten kan ju dra dit solen inte skiner.

Fyyy vad jag hatar skolan just nu.

Jag ska på Håkan imorgon!! Helt själv! Peppen är extrem, men likaså paniken!! Hjälp!!