En Tvärsares Tankar Om Livet

Jag kan inte tänka.
Jag har inte kunnat tänka på hela dagen.

Så här skulle det inte bli.

Jag funderar på att gå och lägga mig. För jag orkar inte plugga.

Jag fryser.
Någon har kluddat i min nacke. Det står ”skjut mig!” och ”Ja! ”
Jag känner mig älskad.  

”Nehe, här säger vi bara tack o adjö, lämnar sjö i sticket o bara drar…
Gör så Då!
VI BEHÖVER DIG INTE!!! VI VILL ADLRIG MER SE DIG!!!!!!”

Inga kommentarer.

Fast det var himla roligt och vi är jävligt bra på singstar.

(And I went for it)  

Ullis och Emelie vandrade hem i vinterkylan.
Emelie passade även på att ramla runt lite på Ågatan. Så nu har Emelie ont i knät.

Emelie och Ullis åt tacos och dansade fult i Emelies kök. Det var vackert.
Det var då dom upptäckte det. Po-po-po-poke her face. Po-po-poke her face!

Dolda meddelanden is the shit.

Och ja. Antingen gör man som man säger, eller… så gör man inte som man säger.

Frankly my dear, I don’t give a damn.

Jag ska till Barcelona. Och det kommer bli helt underbart bra. Jag ska flyga ner till Barcelona när mina klasskamrater åker hem från Prag i en buss. Den 21-25 maj kommer vara sjukt bra dagar.

Och min helg kommer bli fin. På fredag ska jag och Ullis gå en promenad samt kanske hyra en film. Jag har saknat den flickan. Hon är bra. Himla jättemys faktiskt.

På lördag är det tårttävling i Ljungsbro. Två av mina kamrater har visserligen hoppat av, men jag hoppas på att Emma och Emma inte sviker mig. Och om dom nu skulle göra det så ska säkert sjö dit, och det är ju trevliga människor, så jag överlever säkert. Tårttävlingen innebär i alla fall att man får äta tårta i mängder, flumma runt med det bästa folket som finns, inte sova jättemycket, och som det ser ut just nu: slippa kommentarer om hur dåligt färgat mitt hår är eller hur orakade mina ben är. Ganska najs om ni frågar mig.

Och sen har vi liksom en bra grej kvar. På söndag ska jag och kicks anmäla oss som funktionärer på Vässarö. Och en liten fågel viskade i mitt öra att Marika också ska tillbringa några veckor på den ön i funkperiod två. Att säga att jag längtar är en kraftig underdrift.

Och sen nästa helg ska jag vara så där fruktansvärt kulturell igen. Teatern ska besökas. Tillsamman med min mor och morfar. Ett Drömspel är vad som ska beskådas. Jag har velat se den hur länge som helst. August Strindbergs mest älskade drama och hans största smärtas barn.

Nu hade jag tänkt kolla upp lite fakta om litteratur i Egypten innan jag går och lägger mig. Imorgon är en viktig dag. Jag ska spela handelsspelet och ha ett 90 minuter långt litteraturseminarium. Jippie!

Och på fredag ska jag ha skrivit ett brev till Mr. Knight och hålla en oral presentation om något som jag inte har bestämt än på engelskan. Tveksamt om jag kan komma på ks imorgon. Men jag ska göra mitt bästa.

Tjohoo. Det blev långt det här.

Det är synd om människorna, men saliga äro de korkade, ty de skola flyta när syndafloden kommer.

Grattis mina vänner.

Jag ser i syne.
Jag drömmer saker som jag sen tror är på riktigt.
Jag kan inte sluta låtsas.
Men min värld är lite bättre än den där kalla, hårda, bittra sak ni vill kalla verkligheten.

Jag vet inte vad jag pysslar med. Jag skulle vilja sova tills jag tar studenten.

Men så kan man inte göra.

Typ hemma.

Ganska najs och ganska onajs.

Trött. Ont i armen. Vill inte gå till skolan.

Meen. Sånt är livet.

Vi hade det fint i vår stuga. Där vi ignorerade verkligheten i en vecka.

Men nu ska vi ta tag i saker.

(Fast jag lovar inget…)

Fjällen, mina vänner, fjällen.

Så. Himla. Najs.

Puss på er.

Sakna mig lite.

Herreminskapare. Kunde jag inte bara ha lämnat Facebook ifred?
Men nej.

Bortglömda känslor, raderade tankar. Nu minns jag igen.

Så nu måste vi glömma bort och radera all over igen.

Helvete.