En Tvärsares Tankar Om Livet

Jag har spenderat en massa timmar hos Cornelia. Vi har suttit på hennes veranda och lyssnat på Detektivbyrån. Vackert. Sen kollade vi på tv och konstaterade att Carrie Bradshaw är ett våp. 

Men idag hände ändå det bästa. Cornelia skulle duscha så jag roade mig med att kolla på tv under tiden. Jag hittade bästa programmet. VM i programmering. Förstår ni att dom sände VM i programmering?  Live. Jag var tvungen att titta bara för att dom sände det. Helt fantastiskt. Och underbart tråkigt. Men fullt av människor som inte kunde prata engelska. Det var underhållande.

I alla fall så var det massa lag som skulle lösa 11 programmeringsproblem. Typ systembuggar. De lag som löste flest problem på kortast tid vann.  Efter att man löst ett problem lämnade man in det till domarna, om det var rätt så blev en liten ruta grön, om det var fel så blev rutan röd och man fick 20 minuters tilläggstid. Tävlingen håller på i fem timmar. Man fick försöka lösa problemen så många gånger man ville. Ett stackars lag hade försökt 11 ggr på ett problem. Snacka om tilläggstid.

Mitt favoritproblem var ”The Return of Carl”. Fantastiskt. Jag har ingen aning om vad det handlade om, men det hade ett fint namn. Jag älskar nördar.

Jag känner att jag ska sluta prata om det här nu.

God natt.

Mina vänner. Jag hoppas att ni tänker rösta den sjunde juni. Ni har inget att skylla på. Om ni inte tycker att ni har koll, skaffa er det!! Det är mer än en månad kvar. Läs här.

Och om man inte vill rösta på något alls så röstar man blankt. Att inte rösta alls är oacceptabelt. Rösta på Piratpartiet om ni vill, men rösta!! Ok?

Själv ska jag räkna röster den sjunde juni. Det får man pengar för. Tror jag. Jag vet inte i vilken lokal jag ska sitta, men jag förväntar mig att jag ser er där. Så det så. Jag återkommer med tid och plats. Och fler vallokaler. Nu ska vi rösta!!

My fingertips are holding on to the cracks in our foundation and I know that I should let go, but I can’t.

Man får höra så mycket skit.
Nu undrar jag lite över vad jag egentligen tycker om dig. Jag tror inte jag tycker om dig alls längre faktiskt. Jag tycker jävligt illa om att det alltid är jag som gör fel i den här relationen. Att det alltid är jag som ber om ursäkt, även fast jag inte har gjort något fel.

Jag tror det kallas att gå vidare.

Det kommer nog krävas ett smärre mirakel om jag ska fortsätta umgås med dig efter sommaren.

Man får ta så mycket skit.

Ni är medvetna om att det är världens bästa serie va? Typ asbra. Bara i den serien kommer man undan med att en tant gör nallar av människor. Det är liksom inget konstigt i den serien.

För övrigt tror jag att han som bor i mitt hus ibland ska dra härifrån. Det kom han på nu. Klockan 23.24 en söndagkväll. Han ska dra för gott. Konstigt… Det sa han förra veckan också, men han kom hem i lördags. Mupp.

Tatuerat sig har han gjort också. ”Hate” står det på underarmen. Fast det syns egentligen inte för det är någons av hans muppkompisar som har gjort den. Undrar när han ångrar sig. Han är ganska bra på det förstår ni. Att ångra sig. Det blir alltid fel på något vis. Inte på en gång, men efter ett par dagar upptäcker han alltid något som är fel. Det kommer bli underhållande det här.

Trött, trött, trött.

Jag vill inte.

Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad.

Det är faktiskt jävligt synd att man inte är korkad. Jag är övertygad om att det är mycket enklare att leva om man är riktigt jävla blåst.

Ju mer medveten man är, desto mer ångest har man. Det pratade vi om på filosofin. Det är typ Sartre. Snubben som fick nobelpriset, men inte ville ha det. Han gjorde ett val helt enkelt, han tyckte om val. Man måste välja. Typ så.

För övrigt är det söndag idag, jag tror att jag började skriva det här inlägget i tisdags. Det är bra.

Jag tackar gudarna för spotify. Just nu lyssnar jag på Jesus Christ Superstar. På svenska. Ola Salo i mitt hjärta.

Jag är förkyld. Jag vill dö. Eller egentligen vill jag bara bli frisk. Jag satt hemma i soffan igår och tyckte synd om mig själv. Bihålorna dödade mig så fort jag rörde på huvudet. Inte helt okej. Nu sitter jag här och försöker sjunga med i Getsemane. Det är inte lätt. Dels för att jag inte är tenor, dels för att låten inte är jättelätt direkt. Samt att det är jävligt svårt att sjunga när man är förkyld.

Att näsan är täppt är inte så jobbigt, jag sjunger ändå inte genom näsan, men lite störande är det allt. Locken i öronen är betydligt mycket mer störande.  Man hör inte vad man sjunger och det man hör låter burkigt. Sen har vi ju det faktum att halsen är ganska kaputt. Då ska man väl egentligen inte sjunga alls…  

Imorgon vet vi inte vad som händer. Vi ska få besök på arbetspasset, men vi vet inte av vilka. För det ville inte Peter säga. Det är inte helt okej. Jag klarar inte av sånt. Usch. Nu har jag en massa idéer och förväntningar. Det kommer ju vara något aptråkigt liksom.

Idag var en bra dag. Naturkunskapsprovet gick över förväntan och sen drog vi till Tornby för att kolla skor och klänningar till studenten. Sen var det DST. Sitta och rita saker på viktiga papper i några timmar är ju alltid underhållande. Samtidigt som man sms:ar med pojkarna som sitter två rader bakom. Mycket onödigt, väldigt underhållande.

Jag hatar egentligen inlägg som detta, men ibland blir det bara så liksom.

Two Ladies.

Fast det var ju inga ladies i den föreställningen jag såg. Det var längesen jag skrattade så mycket.

Har jag berättat hur mycket jag älskar Östgötateatern?

Känner ni till Cabaret? Musikalen om den amerikanske författaren som reser till 30-talets Berlin för skriva på sin nästa roman. Väl där faller han för en nattklubbsångerska på the Kit Cat Club, och hon faller för honom. På den här nattklubben finns det även ett gäng halvnakna kvinnliga dansare.  Grejen är bara den att i Östgötateaterns uppsättning är dom halvnakna kvinnliga dansarna utbytta mot män. Halvnakna män i strumpbyxor, klackar och lösbröst. Det är en upplevelse. En ganska fantastisk sådan.

Gör er själva en tjänst och upplev det.

Slängd till hajarna…

Idag har vi pratat åsikter i skolan. Folk har tydligen såna. Förutom vissa människor som är rädda för att folk ska bli ledsna. Sen har vi dom människorna som har åsikter utan att egentligen tycka något. Dom tycker bara om att höra sin egna röster. Men dom värsta människorna är dom som har åsikter bara för att provocera. För att sticka ut från mängden. Som egentligen inte har någon aning om vad dom säger och som blir sura när man argumenterar emot dom.

Usch.

Annars var det en riktigt fin dag.

Jag återkommer säkert under eftermiddagen.