En Tvärsares Tankar Om Livet

Mogen titel. Yes, indeed. Men jag är trött. Om ni vill ha en ursäkt.

Skolan är himla najs just nu. Jag gick dit vid två, fick en massa papper, fick reda på att jag börjar 12.30 imorgon, gick hem. Nu tycker jag om TvärS. Det kommer komma tider när jag hatar det. Det vet jag. Men just nu är det himla najs. Så då tänker jag njuta av det.

Fast jag är typ megatrött nu. Har inte direkt något vettigt att skriva heller. Men det kommer säkert något jättesentimentalt senare, om du ville veta.

Jag saknar dig så det gör ont.
Det är fånigt, jag vet.
Just nu skulle jag göra ganska mycket för att få se dig.
Jag skulle göra ännu mer för att få röra vid dig.
Och jag skulle göra allt för att höra dig andas i mitt öra som du gjorde den där kvällen under stjärnorna.

Jag vet inte riktigt vad vi är, men vi är något utöver det vanliga.
Och jag vet att det vi har inte är kärlek, det är något annat.

Egentligen vet jag nog ingenting. Jag vet att jag saknar dig. Jag vet att det gör ont. Jag vet att det jag känner kommer svalna tills vi ses igen. Om vi ses igen. Och om vi ses igen kommer du väcka allting till liv igen.

Jag vet ingenting, men jag vill veta allt. Jag lever för frågorna, men skulle dö för svaren.

Stjärnorna lyser väl lika klart i din del av stan?
Hallå, är du där? Hallå?
Hallå, finns det någonting kvar?
Ring inte, skriv inte, lås inne ivern i dig.
Hallå, är du kvar? Hallå?
Hallå, finns det någonting kvar?

Du är himmelen för mig varje dag.

Jag pallar inte. Jag gör inte det. Det kan väl inte var så att jag ska behöva leva i en bubbla bara för att han inte kan sköta sig?

På en vecka har han gjort fyra hål i väggar och dörrar. Han har rivit ner en hatthylla.

Vad händer sen?

Nu har jag vaknat och glömt alla mina bekymmer. Man ska inte blogga mitt i natten. Det blir sällan bra.

En helt fantastisk vecka på en fantastisk ö tillsammans med fantastiska människor har jag haft. Jag har fått nya vänner. Jag har återsett gamla vänner. Jag har skrattat. Jag har gråtit. Jag har varit trött som få. Jag har varit pepp som tusan.

Scouting är skiten.

Jag ska berätta lite mer sen. Men jag ska in till stan och träffa nötterna. Jag måste åka buss. Jag vet inte när bussen går. Det känns stabilt.

Jag tycker om människor som förstår vad man behöver.
Som den där kvällen på boomerang när allt hade gått åt helvete. Jag var beredd att ta första bästa båt bort från ön.
Du måste ha förstått att det var så. Om man räknar på det så har du och jag umgåtts lite mindre än en vecka, och ändå visste du precis vad jag behövde. Du lyfte upp mig ur skiten. Bokstavligt talat. Det betydde så himla mycket. Nästan lite för mycket.

Synd bara att du aldrig kommer få veta det.

Jag tycker om dig. Jag vill inte tappa bort dig. Jag vägrar tappa bort dig.

Fast det känns lite tungt just nu. För nu vet jag inte när jag får se dig nästa gång.

Fan vad jag hatar den här hålan.

Det fanns en tid när jag faktiskt kunde hålla koll på världskrigen. Nu är det mer som ett enda långt världskrig hela tiden. Han lyssnar inte.
Han bryr sig inte.

Ibland skiner solen igenom molnen, men nästan jämt tornar de svarta regnmolnen upp sig kring vårat lilla radhus. Man tröttnar ganska fort.

Men snart lämnar jag all den här skiten bakom mig. Visserligen bara för tio dagar, men ändå. Det är 10 dagar utan ångest över att han inte ska komma hem, att han ska komma hem, att han ska ställa till helvete. 10 dagar utan att jag behöver bry mig. 10 dagar som jag kan andas.

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger – Håkan Hellström

Den går på repeat. Den är lite för bra. Det tog ett tag för mig att inse hur bra den är, men nu har jag insett att den är lite för bra.

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut

Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde det

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig

säg nånting
säg nånting

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.

Tjoho!

Jag har nästan packat alla mina kläder. Jag behöver en tjocktröja till bara. Sen är det klart. Den här gången kom jag även ihåg att packa ner badkläder. I vanliga fall brukar jag komma på det i sista minuten och då är lagom mycket plats kvar i ryggsäcken. Det vill säga absolut ingen alls. Men den här gången fick det plats. Heja mig.

Nu ska jag bara leta fram Håkantröjan och sen ska jag packa allt småtjafs. Typ hygienartiklar, kamera och lite annat random stuff som man kan behöva. Skor måste jag packa också. Undra var min flipflops är någonstans… Hm. Det är ju faktiskt dom ultimata ”hej-jag-måste-gå-och-kissa-mitt-i-natten-skorna”. Faktiskt.

Fan… Jag har inte packat ner tältet än. Usch. Det ligger liksom på min veranda. Utanför påsen. Bajs.

Jag vaknade nu. Klockan är typ halv fyra. Yesss. Det känns bra.

Äsch, se det från den ljusa sidan. Jag kommer nog inte ha några problem med att hålla mig vaken tills bussen går på torsdag-fredag. Sen kan man ju alltid sova på bussen. Med musik i öronen. Det är najs.

Maria! Vi kommer komma upp en dag tidigare än vad man behöver btw. Vad pysslade vi med egentligen när bokade våran resa?

Nu ska ag äta något och sen packa. iiiih. Sen drar vi.

Jag kollade igenom bilderna igen. Blev precis lika glad och precis lika ledsen en gång till. Det är fan plågsamt. Kom för övrigt på att det var jag och barret som startade hela gungrejen. Tätt åtföljda av mina kära kalkstenar. Samt att det var jag och barret som först höll händerna över vattnet. Barret på båten, jag på bryggan. Vi stod där och sjöng Vässarövisan och jag frågade mig själv hur jag skulle klara mig utan mitt barr i två veckors tid.

Ååh, Vässarövisan. Den vill jag sjunga.

För övrigt är det ju helt stört med dom här bilderna. Helt jättestört. Vi kör amöba. Folk ser helt galna ut. Jag menar det är Sten, Sax, Påse. Folk går in för det så jävla hårt. Det är roligt att kolla på. Det är det.

När blev klockan 4? Jag borde inte var uppe, jag somnade klockan halv fem igår och sen gick jag upp klockan nio. Det är typ 4 timmars sömn. Det här kommer gå åt helvete sen när skolan börjar. Fast man kanske får lite fastare tider på Vässarö? Om man ska äta frukost i matsalen och sånt liksom? Hoppas det.