En Tvärsares Tankar Om Livet

http://highdrama.wordpress.com/

Snälla?

Tjoho vad jag älskar plugg! Verkligen jättemycket. 
 
Jaha. Åter till de olika sätten att se på Kalla Kriget…

Man får inte yttra sig i det här huset.
Man ska vara tyst, snäll och låta sig bli trampad på av torktumlaren.

Jag lovade mig själv för längesen att ingen någonsin skulle få trampa på mig.
Men eftersom jag nu får skäll av mina föräldrar när jag säger ifrån så tänker jag bryta mitt löfte.

Jag tänker bosätta mig på mitt rum. Jag tänker bara komma ut när det serveras mat, men jag tänker inte prata med någon. När jag har ätit upp går jag helt tyst upp på mitt rum igen.

På mitt rum lyssnar jag bara på musik i hörlurar. Jag sjunger inte. Jag är helt knäpptyst. Torktumlaren har ju rummet bredvid mitt, jag kan ju inte störa den.

Jag tänker inte be om något.
Jag tänker inte tilltala någon.
Jag tänker vara jävligt kortfattad när dom frågar saker.
Om dom vill ha hjälp med något kommer jag hjälpa till i tystnad, sen försvinna upp på mitt rum igen.

Jag tänker sakta men säkert tyna bort och bli det offer dom vill att jag ska vara.  

Det blev inte mycket religion gjort idag kan  jag säga.
Timo landade i min brevlåda och sen var jag liksom upptagen hela dagen.

Så religionen kommer gå åt helvete imorgon. Men vad fan. Det är ju inte ett riktigt tema om jag inte sumpar något…

Har han tillintetgjort mig?
Hur gick det till?
Jag är ju den starka, det blir alltid som jag vill.
Och han - 
om nån ska kallas svag, är det han och inte jag.

Människor som gör så fruktansvärt mycket utan att dom vet om det. Det är bra människor.

Jag vet inte om ni vet hur det är.
Men jag kan säga att det är skit. Jävligt mycket skit.

Jag vet inte om ni vet hur det känns när ens förälder skämtar om att ta livet av sig.
Men jag kan säga att det är skit. Jävligt mycket skit. Det är värre än skit. 

Jag vet inte om ni vet hur det känns när ens förälder går ut genom dörren och man inte vet om han kommer komma tillbaka.

Jag vet inte om ni vet. 

Jag vet inte om jag är fånig och dum.

Jag vet att jag inte orkar. Jag vet att jag går sönder snart. Jag kommer rasa samman. Fasaden kommer krossas. Jag kommer försvinna. Vattenytan är jävligt långt borta och jag har ingen luft kvar.

Det vet jag. Sen vet jag inget mer.
 

England var fett värt. Min projektgrupp ska maila en massa musikjournalister. Hoppas dom är snälla.

Jag är inte hungrig. 

Jag tycker illa om vissa människor på bilddagboken. Pretentiösa människor är det värsta jag vet. Pretentiösa människor som får beröm är snäppet värre.

Dumma människor kommer på dumma förklaringar. Du är en dum människa. Om du tänker på ordet avundsjuk en enda gång under tiden du läser det här inlägget, då är du en jättedum människa. Och jag vet att du kommer tänka ordet avundsjuk. För det är så du fungerar.

Jag förstår inte hela grejen med att fylla 18. Jag har fyllt 18. Tyckte inte alls att det var särskilt speciellt. Det enda jag tycker är helt okej med att fylla 18 är att jag får rösta. Det enda som liksom betyder något.

Folköl? Cigg? Krogen? Skit alltihop. Jävligt ytligt är det i alla fall. Och japp. Där kom det. Jag känner det. Det liksom svepte förbi mig. Jag vet att du tänker det. Avundsjuk… Avundsjuk…

Jag orkar inte. För det spelar ingen roll vad jag säger. Ni kommer ändå inte lyssna på mig. För ni har era små bortförklaringar. För allting. Ni lyssnar inte. Aldrig. Ni lever i er värld och jag i min. Jag pallar inte leva upp till en massa falska idiotiska fantasier om vad resten av världen tycker att man ska göra. Ni får gärna göra det om ni vill. Jag vill inte. Så enkelt är det.

jag har förklarat allt det här förut. Men nej. Ingen lyssnade. Ni skrattade. Jag vet varför ni skrattade, men det är ingen idé att förklara, för ni lyssnar som sagt inte.

Så vad fan. Kalla mig avundsjuk då. Om det får dig att må bättre.

Jag orkar verkligen inte bry mig.

Ett litet mysko minne från Boomerang som jag har tänkt på under dagen:

Vi var på väg till eller från matsalen. I vilket fall så var vi vid TraktorCentralen (TC) när en liten kille går fram till PB och säger: ”Vad får jag om jag lyfter dig?” Killen var max 9 år gammal och ganska liten. PB börjar rota i sina fickor och får fram lite småpengar. Han räknar dom och säger till killen: ”Du får åtta spänn”. Killen går då fram till PB, tar ett grepp runt PBs knän och lyfter upp honom. PB blir helt chockad och går sedan runt hela kvällen och berättar för i stort sett alla han möter om den lilla killen som lyfte honom och därför fick alla hans småpengar.

Japp. Helt meningslös historia. Men ganska rolig. För övrigt har en liten fågel viskat i mitt öra att det är återträff hos Kicks på fredag. En återträff som innehåller trevligt folk, mat, alkohol och en utgång på det. En toppenkväll helt enkelt.