En Tvärsares Tankar Om Livet

Hm, hm, hm.

Jag gick upp för tidigt imorse.
Jag fördrivit en timme nu genom att göra ingenting. Bara stirra ut genom fönstret på den knallblå himlen.
Det här känns som en bra dag.

Klar med bildanalysen nu.

Nu blir det jag och Jane hela kvällen.

Jag har läst ut 1984.
Jag kan nästan svaren på alla frågor.
Jag har en idé till min bildanalys.
Jag har lite panik angående min roman, men det löser sig nog.

Jag har städat mitt rum, jag har gått ut med hunden och jag har tvättat tre maskiner med tvätt.

Så att…
Still to do:
Göra klart bildanalysen. Det mesta ikväll och sen finputsa på AP:et imorgon.
Svara på alla frågor till 1984. Ikväll och imorgon.
Läsa ut Jane Eyre och börja skriva på min analys, samt lära mig alla sju tolkningsmodeller. Ikväll, imorgon och på tåget till och från Kristianstad.
Göra klart religionen. Det får nog vänta tills nästa vecka. På måndag.
Lära mig sjuttioelvatusen luciatexter utantill. Typ när jag får tid. Vilket jag inte har, men det får vara så.
Läsa scouternas nya informationsplattform. Ikväll och imorgon.
Packa. Imorgon.
Hämta ut tågbiljetter. Imorgon.
Bädda sängen. Ikväll.

Japp. Så är det. Jag är inte stressad. Inte alls. Jag lovar.

Mene. Jag har nog i alla fall inte tid med scouterna imorgon. Bara så ni vet.

Och den som kommer dragandes med en härskarteknik nu ska jag personligen kölhala. Härskartekniken som ni skulle kunna köra med heter för övrigt ”dubbelbestraffning”. Google it.

Sitter här och pluggar religion. Kom att tänka på en sak.

Det är skapelseberättelsen jag läser. Där står det: Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss.

En liten fråga bara…  Vilka är vi och oss? Det här är ju långt innan Jesus och hela treenigheten. Det finns ju bara en gud? Eller? Har jag missat något?

12.00-14.00 - äckligt religionsplugg.
14.00.15.00 – tvätta och packa inför Kristianstad.
15.00-16.00 – hämta ett styck galen hund och gå ut med den.
16.00- –.– – läsa ut äckliga 1984

Sen ska jag skriva en uppsats och hitta lite information till min bildanalys. Samt läsa Scouternas nya informationsplattform.

Känns som att jag kanske börjar ta tag i mitt liv nu.

Så fruktansvärt jävla dåligt. Man tar inte Indiana Jones och blandar in en massa utomjordingar. Man gör det bara inte! Så fruktansvärt jävla dåligt. Sen är det så fruktansvärt mycket CGI rakt igenom hela filmen att jag börjar undra om dom spelat in en enda scen utanför studion. Usch.

Indiana Jones brukade ju vara bra på riktigt. Det var äventyr. Det var spänning. Det var Harrison Ford i sitt esse. Det var riktiga råttor i riktiga tunnlar, inte fejkade myror i en fejkad djungel på kanten till fejkat stup.

Det är tydligen bara jag som inte har ett liv idag.
Fast jag hade ett liv.
Jag var på Kammarkören. Den blir bara bättre och bättre den kören.
Vi har himla trevligt tillsammans. Det är riktigt fint. Man kan ha haft en riktigt pissig dag, man mår ändå som en gud när man går hem. Sen att det ibland inte låter direkt jättebra, det är en heeelt annan sak.

Oh. My. God.

Jag vill dö lite. Så bra var den. Så fruktansvärt fin. Jag skulle kunna berätta hur fin den var, men då skulle jag bara spoila den, och det vill vi inte. Både jag, barret och kicki höll på att dö där ett tag, men vi kom på ett alternativt slut och sen kändes det i alla fall lite bättre.

James Mcavoy i mitt hjärta. Fast han är ju tydligen lyckligt gift och det är ju synd och skam.

Bara för att jag gillar att upprepa mig.
Jag vill verkligen vara kall och hård som lagrat kol.

Bara för att säga en sak som jag har sagt förut.
Livet snurrar för fort nu.

Bara för att jag är jag.
Kommer jag någonsin kunna släppa taget om dig?

Bara för att du är du.
Kommer du någonsin kunna förstå hur mycket du betyder för mig?

Bara för att han är han och alltid kommer vara han.
Det gör ont när han försvinner.

Bara för att jag saknar en människa som jag inte vet om jag tycker om.
Men saknad borde väl ändå betyda att jag tycker om honom?

För att jag inte förstår hur jag ska berätta för en människa att han betyder så himla mycket.
Kan man älska en människa man inte känner?

För att livet är livet och alltid kommer vara livet.
Varför?

För att saker gör mer ont än de borde.
Jag saknar dig, saknar dig!

För att jag vill att du ska läsa det här.
Jag hoppas innerligt att han inte läser det här!

För att jag vill att du ska förstå hur mycket du betyder för mig.
För att jag har betett mig som en idiot.

För att jag vill att du ska förtjäna min kärlek.
För att du har betett dig som idiot.

För att saker tar slut.
För alltid och för evigt.

För att du betyder för mycket.
Hur är det möjligt?

För att jag inte förstår hur du ramlade in i mitt liv.
Varför då? Varför nu? Varför så långt bort?

För att vissa pusselbitar aldrig kommer passa.
Lekte du bara med mig?

Bara för att det inte spelar någon roll om man har svaren när man inte har frågorna.
42.

För att jag undrar om det är möjligt att tänka för mycket.
Saker och ting gör liksom ont.

För att man får reda på saker och ting i efterhand.
Saker och ting gör liksom ont.

För att jag faktiskt inte fattar vad du pysslade med.
Det var bara en lek för dig, eller hur?

Saker och ting gör liksom mer ont ju längre tiden går och ju mer information man får.
Du kunde väl ha sagt något?

För att jag har fastnat och hakat upp mig. 
Du kunde väl ha sagt något?

Du kunde väl ha sagt något?

Jag vill inte sova. Jag är inte trött. Jag borde pluggga. Men jag vill inte. Jag har nästan skrivit klart min engelskauppsats. Jag funderar på att läsa lite i Jane Eyre. Bara för att den är så sjukt bra. Fast jag vill inte läsa. För jag vet vad som kommer hända. Det kommer bli jobbigt och nu är boken fin och bra. Jag vill liksom lägga den i frysen.

Jag vill prata. Men det finns ingen att prata med. Det är inte jätteroligt.