En Tvärsares Tankar Om Livet

Tjo, tjo, tjo. Jag måste andas lite. Jag har precis sett en hel säsong av Dexter. Hjälp. Det är jobbigt när det är så spännande att man inte kan andas. Fast jäkligt bra.  Aaah, men nu är det slut och då kan jag andas igen. Helt asbra. Fast egentligen är det inte slut. Jag är mitt i det sista avsnittet. Men det mesta har iaf ordnat uppp sig. Skönt. Fast nu ställer han till det igen. Jävla idiot. Eller nej! Tack för det. Han fixar allt igen. Som vanligt. Emelie kan andas igen. Och nu körde allt ihop sig igen. GAH!! Jag orkar inte mer. Dexter är asbra om man ser att avsnitt i veckan. En hel säsong på en natt, blir lite för mycket problem för min smak. Fast det är jäkligt bra. Helt sjukt bra faktiskt.

 Hm, hm, hm. Eh, typ God natt? Fast jag är inte trött. Jag tror jag ska läsa lite i ”Hej, mitt namn var Elton Persson”. Ni vet den av Martin Svensson. Ni vet han, ”hon är så yeah, yeah, wow, wow.” Han. Bra bok faktiskt. Men fy fan vad illa jag tycker om Dilba nu. Jag är jävligt glad att jag inte är Dilba, och om jag var det så skulle jag nog oxå stämma honom. Men ändå, jag tycker bättre om Martin än om Dilba. Och jag tror inte att det var hans mening att man skulle hata Dilba när man läste boken. But still, det är bra en bok och Dilba är en bitch. Och Martin har hjärtat till vänster. I didn’t see that coming.

Helt bra program  måste jag säga. Även fast matteläraren går mig på nerverna ibland. Ibland är han verkligen asbra, men sen ibland så är han inte det. ”Alla mina elever går natur” Jaha, och? Med det menar du vadå? Elever som går natur är inte nödvändigtvis smartare än elever som går samhäll. Jag hatar människor som verkligen tror att dom är smartare bara för att dom är bra på naturämnen. Men så har det alltid varit. Är man bra på matte så är man ”smart” och är man dålig på matte så är man korkad.

Jag blir så trött. Speciellt eftersom jag faktiskt känner en hel del människor som verkligen tror att dom är smartare än mig. Bara för att dom går natur eller är bra på matte. Folk i största allmänhet som tror att dom är bättre än andra människor är folk jag helst inte vill umgås med. Det är folk jag väljer att inte umgås med.

Gooosh, hur kunde jag glömma dom? Dom är så himla många fina minnen  så det finns inte. Sommaren mellan åttan och nian, samt sommaren mellan nian och ettan tror jag. Det är bilmusik. Det är Falkenbergsmusik. Gud, jag vill åka till Falkenberg. Om jag hade en egen bil skulle jag sätta mig i den nu och åka dit. Fast nu har jag ingen egen bil, så det sket sig. Men OM.

Min katt ligger och spinner bredvid mig, fast ibland försöker han äta upp mig. Men det är fint iaf. Jag ska nog plugga engelska nu. Läsa lite Oliver Twist och göra lite glosor. Yey på det.

Jag drack typ kaffe idag, det var lite läskigt faktiskt. Men värt.

Sunday, take my pain, before monday comes and I must die again.

Timo lyckas igen. Lite som Håkan. Allt är bara så jävla sant. För övrigt så hatar jag söndagar, fast mest för att det är måndag efter.

Det blev en fin helg av den här med. Fast utan hajk och utan flytt. Jag slapp. Så jag hängde med Cornelia, helt jättefint var det.  Just like old times så att säga. Jag lagade mat med hela familjen Wisung, åt med hela familjen Wisung, Kollade på melodifestivalen med hela familjen Wisung, sa godnatt till hela Familjen Wisung, åt frukost med Cornelia och Grete, kollade på skidtävlingar på tv:n med hela familjen Wisung.

Helt jättefint var det. Björn Gustafsson satte för övrigt ribban jävligt högt igår, jag förväntar mig jävligt mycket av honom nästa vecka. Och jag tror faktiskt att han klarar av det.

jag svimmade hos tandläkaren. pissdag från början till slut.

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.


freaks and junkies
fakes and phonies
drunks and cowards
manic preachers


Jag skulle ha fikat med henne om jag inte hade fått migränidiotskit. Och allt var verkligen skit hela dagen. Men sen så ringde hon och så blev allt bra igen. Asbra. Så nu är emli på bra humör. Det skulle göra ganska mycket om hon blev påkörd av en bil nu.

Cornelia – den bästaste av dom bästa.

Jag ska till tandläkaren imorgon. Och jag mår sjukt dåligt. Fast det har ingenting med tandläkaren att göra, but still. Snart ska jag ta tag i mitt liv och plugga engelska. Samt en himla massa Tvärs-skit. Och allting är en enda stor röra. Och jag hatar det. Jag vill dö, fast inte sådär himla jättemycket så jag tänker hoppa från ett tak. Det känns mer som att det inte skulle göra så mycket om jag blev påkörd. Typ så.

Mene, tandläkaren imorgon då. Om jag har tur så ska dom bestämma när jag kan ta bort tandställningen. Men det känns ganska meningslöst. Precis som allt annat.

Nej, jag är inte särskilt pepp alls just nu. Plus att jag har en mördande huvudvärk. Om ni undrade.

Kan inte du bara krypa in i mitt huvud så jag slipper formulera mig hela tiden. Jag vill att du kommer hit så jag kan drunkna i dig. Orden räcker inte till. Jag vill bara att du kommer hit och är. Det finns ingenting som behöver sägas, bara du finns hos mig. Nu. Jag dör av längtan/saknad. Kan man sakna något som man aldrig haft?

 Du och jag – så nära, men ändå så långt borta.

Fudge me, fudge U, fudge this, fudge us.

Wikipedia är din bästa vän om du inte förstår rubriken.

men det är iaf ungefär så det känns. För övrigt tror jag att jag håller på att bli galen. Jag skulle skriva ungefär, men skrev ingefära. Det är smidigt.

Jag tänker låta gårdagen vara som den var utan att säga nånting om det. Fast det var en lätt känsla av dekadens över kvällen. Jag var iaf jävligt dekadent. Eller var och var, jag ÄR dekadent.

mm. Jag har huvudvärk och mår illa. Jag ska nog sova, men jag är extremt dålig på det här med att sova. Det vill sig aldrig riktigt.

God natt min vänner. 

Rubriken blev som den blev i brist på annat.

Jag var på bio idag. Jag älskar bio. Tyvärr älskar jag inte folk som går på bio och inte vet hur man ska uppföra sig. Jag är en sån där jobbig människa som inte klarar av att folk prasslar, pratar eller håller på med mobilen. Jag klarar verkligen inte av det. Det är extremt irriterande och kan sabba en hel film.

Ikväll hade jag oturen att hamna bakom ett helt fjortisgäng. (Varför, gud? Varför!?) Dom uppfyllde såklart alla krav som en dålig biobesökare behöver uppfylla, och lite till. Jag var beredd att slå dom i huvudet med min Mer-flaska och Anna var nära på att hälla ut innehållet i sin över dom. Men jag behärskade mig något och tryckte istället in mina knän i stolen som en av fjortistjejerna satt i. Tryckte till lite extra när dom skrattade åt saker som inte var roliga eller när dom sket i filmen och satt o skrattade åt något helt annat istället. Det kändes fint.

Ni vill för övrigt inte veta hur jag är när jag går på teater. Jag har nästan lärt mig att acceptera att folk prasslar på bio, men teater! Hallå, fika kan man göra i pausen, ät ditt jävla godis någon annanstans. Idiot.

En annan gång gick jag på musikal, närmare bestämt Mamma Mia i Gbg. Lyckades självklart hamna framför någon jävla 12-åring som tyckte det var extremt roligt att sjunga med i låtarna. Jag var beredd att fråga henne om hon hade någon slags dödslängtan, men jag nöjde mig med att blänga på henne tills hon slutade.

Hej och hå, jag brukar ju faktiskt inte vara särskilt bitter, men nu fick jag visst till det.