En Tvärsares Tankar Om Livet

Jag tror jag sa adjö igår. Jag tror att jag tog ungefär tre år av mitt liv och slängde det rätt ner i papperskorgen. För jag orkar inte mer. Jag orkar inte sitta hemma och undra varför jag inte får vara med längre. Varför jag har blivit lämnad utanför. Varför jag blir nedringd till stan bara för att svara på frågan ”vad tycker du?”. Varför folk kategoriserar saker som ”the gang” när två bitar som jag tyckte var ganska viktiga inte är med.

Jag orkar inte med det längre, för det gör mig till något jag inte vill vara.

Jag tänker inte komma tillbaka den här gången. Ni har förlorat mig nu.

 Sluta ta saker för givet.

Ibland vill man bara springa långt bort. Det är något fint med långt bort. Det är nytt, okänt och fullt av möjligheter. Fast man kan aldrig springa bort från sig själv. Det är det jag vill göra nu. Jag vill glömma mig. Jag vill springa långt bort från mig själv.

Jag gömmer mig själv istället för att glömma mig. Jag gömmer mig bakom stora ord som ingen förstår. Jag gömmer mig i musik där gitarrerna kommer från ingenstans för att sedan vara precis överallt. Jag gömmer mig i minnen som ingen vill höra talas om.

Jag gömmer mig, och för en liten stund så släpper trycket över bröstet och jag kan andas igen.  

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.

Nu är det väl kanske inte morgon, men ändå. Det är en rubrik.
Och ja, jag hittade hit igen. Jag tröttnade på blogg.se. Den blev jobbig. Precis som alla andra bloggar jag har haft…

Jag är helt grå om min högerhand. Jag har skakat mina nycklar typ jättelänge.

 Jag ska på bio ikväll. Igen. Jag ska se Batman. Igen. Det lär bli bra. Jag ska gå med Stina, Johan, Viktor och Cecilia. Som sagt. Det lär bli bra. Sen kanske jag ska springa förbi dom där som hänger i trädgårdsföreningen. Om dom är i trädgårdföreningen då. Det vet man ju inte. Jag är i alla fall väldigt pank just nu. 48 kr på kontot. Så krogen känns inte så där jätteaktuellt. Fast jag har ju några paraplydrinkar innestående…

 Jag har saknat den här bloggen. Den är fin.

Jag sitter just nu uppe bara för att min far sa åt mig att gå och lägga mig. Fast det sa han visserligen redan vid elva, så jag tror att jag har made my point, so to speak. But still. Plus att jag väntar på att Soundtracket till musikalavsnittet från Buffy och Vampyrerna ska laddas ner. Det tar ju år och dar! Eller iaf timmar. But still. Jag säger but still aldelles för ofta. Och nu är jag trött och kan inte stava. but still. Gah! Fattar ni vad jag menar? Det kommer av sig själv. Det är asjobbigt.

Ok. Nu ger jag upp. Jag går och lägger mig.

……………

………………

………………

……………….

Jag kan inte bestämma mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vem jag vill ha. Jag vet inte vad jag ska göra. Panik. Eller inte panik. Ångest. Ångest, ångest, ångest. Att jag inte tog chansen när jag hade den och nu är det försent. Som vanligt.

 True, it may seem like a stretch, but
It’s thoughts like this that catch my troubled
Head when you’re away, when I am missing you to death.

…………………………….

………………………………

……………………………

Så imorgon slutar jag himla tidigt. Fast det är lite synd att jag inte har kör, för det är faktiskt himla roligt. Även fast det inte alltid låter jättebra. Men på måndag, då jävlar!

Idag har för övrigt varit en himla trevlig dag. Jag trodde att den skulle bi skit. Men den blev faktiskt asbra till slut. Det var FN-rollspel, handboll, matte med fika, extremt slapp psykologilektion, skrattattack över att Alex glömde bort att han var tvungen att gå på toa och att han såg ut som en ledsen hund när han kom på det. Hm, hm, hm. Kommatecken är skiten.

Sen var det ju det mindre roliga utvecklingsamtalet. Men det gick förvånansvärt bra. Det gick faktiskt riktigt bra. Sen kom jag en halvtimme försent till seniorgruppsmötet. Men även det gick förvånansvärt bra. Vi kom fram till en massa bra grejer. Bland annat ett Ting med hemligt tema. Fast ni vill inte missa det. Jag lovar!! Det är bara så himla bra så det finns inte.

Slutligen blev det KS. Typ inte så roligt. Men vi hade ju iaf en asbra ordförande. (Jag vet ju att du läser min blogg, Lisa… Så varför inte utnyttja det? )

Jag skrev värsta grejen. Men jag kom att alla skulle bli sura på mig om jag publicerade den. Så jag gjorde inte det. För jag orkar inte med en massa PMS-brudar just nu.

Jag var hos Hanna förut. Det var värt. Sjukt kul hade vi. Med tårta, godis och hela köret. Mm, det var riktigt nice faktiskt. Det borde vi göra fler gånger.

Hej trött. Men det var iaf lika kul som förra året. Om inte roligare, nu var ju både äma, David och Grete där. Cocofluffen fyllde år. Grattis på henne. Och jag blev inte sjuk den här gången! Framsteg! Och den här gången däckade folk på väldigt konstiga ställen, typ mitt i en trapp. Det var spännande. Själv sov jag faktiskt ingenting. Nästan. Bara typ en halvtimme under blood diamond. Sen grät jag lite i slutet oxå. Fast jag redan hade sett den. Men det är ju sjukt fint slut! Med sanden och blodet och hela köret. essehpöhö. Sen kollade vi på Anchorman. Fast den var inte rolig. Men jag och David hade ganska kul ändå. Vi satt väl mest och halsov. men ändå.

 essepöhö. gonatt.

Okej, mina inlägg sen den 25 februari är tätt följda av en äckligt vit reklamgrejsamojs. Jag hatar den. Hur har den kommit dit? Det är sånt här som leder till att jag byter bloggar. Människorna som gjorde den kunde väl iaf försöka göra den på nått snyggt sätt? Samt fixat så att den inte kommer precis efter texten?? Idioter.  

Jag knarkar Falling Slowly. Ni vet låten som vann en Oscar. Nej just det. Det vet ni ju inte alls det. Okunniga människor.