En Tvärsares Tankar Om Livet

Fast jag inte sett dig på så länge, tänker jag på dig ibland.
Det var någonting som fastna på mig, något som aldrig helt försvann.

En helt bra låt, som jag helt hade glömt bort.

Andreas hälsningsfraser på msn upphör aldrig att förvåna.

Imorgon är jag nästan ledig. Nästan. Jag har skolfoto klockan två. Sen har jag inget mer. Slappt. Jaa. Och det tycker vi om.

För övrigt tycker jag att inten nästa sommar blir asbra. Jag vill inte vara i bageriet längre. Jag tror att Maria vet varför. Jag vill inte ens vara på ön samtidigt som anledningen till att jag inte vill vara i bageriet är där. Så är det, sen om ni förstod det där eller inte. Det är en annan sak.

Sen pratas det om en ALU-återträff också. På ett alldeles fantastiskt vis. På ängen bredvid ALU-ängen samtidigt som ALU -09 har sin kurs. Asbra? Ja.

Det kan nästan bli en hel sommar på Vässarö nästa år ju. Jag, Barret, Kicki och delar av Smedby har ju pratat om att fira midsommar där. Sen ska ju jag, Barret och Kicki funka där också, det har vi bestämt. Och sen en ALU-återträff på det. Helt underbart.

Idag fick jag ett erbjudande som kan leda till att jag måste planera om min framtid. Läskigt.

Och jag vet inte varför jag skrev allt det här. Det känns som att det mest blev en smörja av allting.

God natt.  

Så.
Inten på Vässarö nästa sommar.

Vem ska med?

Den där ön alltså. Den gör saker med en. Man blir lite skadad efter ett tag. En av skadorna är att man får ett akut behov av kvällsfika. På Vässarö finns det kvällsfika i matsalen mellan klockan 21.00 och 00.30. Så just nu känner jag att jag vill gå och dricka kaffe samt mingla med en massa scouter.

Sen känner jag verkligen att jag vill krypa ner i min sovsäck bredvid Marika och prata om livet. Samtidigt som regnet smattrar mot tältduken. Jag vill vakna och skratta åt Emelie som på morgonen utbrister: ”Det har regnat in vårat tält! Det är vatten i min kåsa, på min tandborste och på utsidan av min regnjacka!!”

Jag vill gå på Lär Dig Ta Plats och bli glad över att det faktiskt finns unga scouter som vill förändra saker. Scouter med drömmar och förhoppningar, samt ambitionen och motivationen att faktiskt förverkliga dom. Jag vill ha picknick med delar av ALU-gänget och lyssna på The Jiingiz. Jag vill skratta så jag får ont i magen. Jag vill kittla Uffe. Fast utan att han drämmer sin armbåge rätt in i min haka.

Jag vill sitta på en bänk under stjärnorna och prata om dåtiden, nutiden och framtiden med Marika. Jag vill springa omkring barfota mitt i natten och plaska i iskalla vattenpölar. 

Jag vill vakna och gå på pretentiösa morgonsamlingar. Jag vill höra Tunkis tjata om effektiv struktur. 

Jag vill inte riva tält. Jag vill inte packa ihop mina saker. Jag vill inte gå på avslutning. Jag vill inte säga hejdå till mina vänner. Jag vill inte gå ner till djuphamn och jag vill absolut inte åka över till andra sidan. Jag vill inte krama Marika hejdå. Jag vill inte sätta mig i bilen. Jag vill inte åka hem.

Men ibland måste man göra saker man inte vill.

Nu vill jag sova. Nu vill jag säga godnatt till Marika på riktigt, och inte via ett sms. Men det får duga, för man får inte alltid som man vill.

”Godnatt mli,
du och jag är helt oslagbara.
Det har jag kommit fram till. <3″

Ja, kanske det, men jag har beslutat mig för att jag inte ska hamna i samma helvete som förra terminen. Därför ska jag bli en plugghäst nu. Så är det.

För övrigt upptäckte jag Alf idag. Igen. Jag hade glömt bort honom. Det är inte helt okej. Alf äger.

Angående det tidigare inlägget.

Jag kanske inte borde ha så höga tankar om människor som en gång yttrat orden:

”Jag vill att moderaterna ska vinna valet, för då kan inte folk fuska med bidrag och sånt. Då måste dom jobba. Men jag vill att socialdemokraterna vinner valet, för då kan jag fuska med bidrag och slippa jobba.”

Skjut mig. Snälla?  

Jag blir så trött. Jag trodde det var självklart att man inte sjunger högt när man går på bio, men icke. Tydligen ska man förvänta sig att folk sjunger när man ser Mamma Mia. Det är tydligen något man ska acceptera.

No way in hell. Jag tycker det är så jävla dåligt. Jag betalar för att höra folket på bioduken sjunga, inte människorna i publiken. Vill man sjunga med köper man dvd:n eller soundtracket och sen kan man sitta ensam hemma och sjunga.

”Men du sjunger ju hela tiden, då får du väl tåla att folk sjunger på bion!”
NEJ! Det är inte samma sak. Det finns något som kallas för vett och etikett. Man kan sjunga i en korridor. Man sjunger inte när man går på bio. Klart slut.

”Men det finns ju inga skyltar som säger att man inte får sjunga.”
Neej. Det kallas fortfarande för vett och etikett. För guds skull människor, skaffa en ordbok! Skaffa er en uppfostran!

”Jag gör det ju för att jag tycker det är kul ju.”
Du tycker det är kul. Resten av biosalongen tycker inte det och det är något som man ska respektera.  

”Då kan du väl skaffa dig en hemmabio om du tycker det är så jobbigt då.”
Varför då? För att jag vill gå på bio utan att bli störd? Jag kan tolerera att folk prasslar eller att någon viskar något till en kompis. Jag accepterar inte att folk sjunger högt. Det är inte okej. Ska jag behöva köpa en hemmabio bara för att folk är dumma i huvudet? Nej.

”Men du sjunger ju med på konserter. Det är ju samma sak.”
Nej. Behöver jag ens förklara varför?

Suck. Det här hände faktiskt på riktigt. Jag är fortfarande förvånad. Det finns visst människor till allt. Fast jag trodde faktiskt inte att jag umgicks med dom.

”Du vet att det är fredag snart va? Då ska vi kramas. Det är bestämt by me!”
Det liksom gjorde min kväll. Det och SYTYCD. Jag älskar det programmet lite.

Här kommer kvällens bästa dans.

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.

Jag känner x antal personer som tycker att den är jättetöntig. Men det skiter jag i. Ikväll var den asbra. 10 glada brudar var precis vad jag behövde. Sjunga är grejen. Precis som en av mina taxichaufförer sa: ”Människor som sjunger i kör är lite lyckligare än andra människor.” Nu vet inte jag om jag skulle kalla mig själv lycklig, men jag är i alla fall lite gladare än vad jag var förut.

I hope that someone’s gonna call and tell me this night is over.

Om man kan sjunga. Då har man slutat gråta.