En Tvärsares Tankar Om Livet

Nu är det okej igen. Jag pratade med Uffe. Min storebror. Då blev allt bra igen.

Nu ska jag sova.

Bra skit. Asbra skit.

 Jag har en katt i min säng. En svart katt. Han luktar gott. Så där som katter luktar. Spinner gör han också. Myspyskissen.

Dagens gulligaste går till Rikard som ska komma och rädda mig imorgon om jag skulle känna ett kraftigt behov av att ta livet av mig efter att ha kollat på Efterlyst.

Det är fint.

Kom in i min värld, jag måste visa dig.

Regina Spector äger. Allt och alla.

Friskis och Svettis är inte helt fel det heller. Sjukt kul. Och nyttigt. Asbra.

KS blev inte helt fel det heller. Flumt med saxar, sängar, pennor, papper och lite annat smått och gott.

Fast kvällens grej är ändå att det är spikat att Marika kommer hit. Hon kommer hit en fredag. Sen ska hon med på filbyterrundan, sen ska vi flumma och skratta. Åh. Jag längtar.

Tre-Ma-Ha ska vi gå också. Emelies gäng med noll poäng. Haha, vi borde typ döpa vårt lag till det. mahaha. Fast jag tror att jag skulle bli väldigt nerröstad på den punkten. Så jag tror inte ens att föreslår det.

Nu ska Emelie läsa lite om Effektiv Struktur, sen ska hon sova.

Fast nu fick hon mail från ansiktsboken. Vi får se hur det här går.  

Det är faktiskt inte helt okej av Uffe att hålla mig vaken till klockan 00.00 bara för att han är ledig imorgon. Inte alls.

Fast jag inte sett dig på så länge, tänker jag på dig ibland.
Det var någonting som fastna på mig, något som aldrig helt försvann.

En helt bra låt, som jag helt hade glömt bort.

Så jävla bra. Jag grät.

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.

Jag tycker om människor som förstår vad man behöver.
Som den där kvällen på boomerang när allt hade gått åt helvete. Jag var beredd att ta första bästa båt bort från ön.
Du måste ha förstått att det var så. Om man räknar på det så har du och jag umgåtts lite mindre än en vecka, och ändå visste du precis vad jag behövde. Du lyfte upp mig ur skiten. Bokstavligt talat. Det betydde så himla mycket. Nästan lite för mycket.

Synd bara att du aldrig kommer få veta det.

Jag tycker om dig. Jag vill inte tappa bort dig. Jag vägrar tappa bort dig.

Fast det känns lite tungt just nu. För nu vet jag inte när jag får se dig nästa gång.

Fan vad jag hatar den här hålan.

Egentligen är det ju ganska fånigt hur något som troligen har varit den bästa upplevelsen i mitt liv kan leda till det helvete som det faktiskt har gjort. Jag förstår inte riktigt varför jag inte såg det tidigare, men nu är det jävligt klart.

Och ja, vad ska man säga. Jag vet inte.

At least I hade the time of my life. Och just nu är det just det som räknas.

Jag tänkte skriva någonting om hur jag ser fram emot det här med skräckblandad förtjusning. Men orden ville inte riktigt samarbeta. Så jag gav upp. Allt blev lite för tydligt. Jag vill inte att saker ska var tydliga. Det är läskigt. Helst ska saker vara helt oförståliga samtidigt som man nästan kan ana vad som händer om man bara är tillräckligt insatt. Folk som inte ska förstå, ska inte kunna förstå. Så tänker jag när jag skriver ner saker i det här som man kallar blogg. Blöh. Nu lägger jag ner och kollar på film.

åååh. En sak till bara. Dom visade Candy på Canal+ för några dagar sen. Sjukt bra film. Även fast den är sjukt deprimerande så är den så himla gullig och underbar.

Once upon a time there was Candy and Dan.
 It was just the two of them and everything was gold.
He was handsome, and a very good criminal.
We lived on sunlight and chocolatebars.
He would clime balconys, clime everywhere, do anything for her.
Oh Danny boy… You came in to my life realy fast and I liked it.
But danny you said, you promised, you pointed at the skye.
That one is called Sirius, dogstar, but only here on earth.
How much do I love this sound in my ears?
Since there is only on thing to love and it can not be you.
Danny the daredevil. Candy went missing.