En Tvärsares Tankar Om Livet

Jag tycker om människor som förstår vad man behöver.
Som den där kvällen på boomerang när allt hade gått åt helvete. Jag var beredd att ta första bästa båt bort från ön.
Du måste ha förstått att det var så. Om man räknar på det så har du och jag umgåtts lite mindre än en vecka, och ändå visste du precis vad jag behövde. Du lyfte upp mig ur skiten. Bokstavligt talat. Det betydde så himla mycket. Nästan lite för mycket.

Synd bara att du aldrig kommer få veta det.

Jag tycker om dig. Jag vill inte tappa bort dig. Jag vägrar tappa bort dig.

Fast det känns lite tungt just nu. För nu vet jag inte när jag får se dig nästa gång.

Fan vad jag hatar den här hålan.

Tjoho!

Jag har nästan packat alla mina kläder. Jag behöver en tjocktröja till bara. Sen är det klart. Den här gången kom jag även ihåg att packa ner badkläder. I vanliga fall brukar jag komma på det i sista minuten och då är lagom mycket plats kvar i ryggsäcken. Det vill säga absolut ingen alls. Men den här gången fick det plats. Heja mig.

Nu ska jag bara leta fram Håkantröjan och sen ska jag packa allt småtjafs. Typ hygienartiklar, kamera och lite annat random stuff som man kan behöva. Skor måste jag packa också. Undra var min flipflops är någonstans… Hm. Det är ju faktiskt dom ultimata ”hej-jag-måste-gå-och-kissa-mitt-i-natten-skorna”. Faktiskt.

Fan… Jag har inte packat ner tältet än. Usch. Det ligger liksom på min veranda. Utanför påsen. Bajs.

Jag vaknade nu. Klockan är typ halv fyra. Yesss. Det känns bra.

Äsch, se det från den ljusa sidan. Jag kommer nog inte ha några problem med att hålla mig vaken tills bussen går på torsdag-fredag. Sen kan man ju alltid sova på bussen. Med musik i öronen. Det är najs.

Maria! Vi kommer komma upp en dag tidigare än vad man behöver btw. Vad pysslade vi med egentligen när bokade våran resa?

Nu ska ag äta något och sen packa. iiiih. Sen drar vi.

Om ni inte orkar släpa er igenom mina megalånga inlägg så förstår jag faktiskt det.

Jag längtar till Boomerang så jag dör. Vi är ju i alla fall 6 personer från ALU. Jag ska allvarligt talat krama ihjäl dom. Sen ska jag skratta. Åh, vad jag vill skratta. Prata gamla minnen och skratta tills jag har ont i käkmusklerna. Ja tack.

Jag ska sova nu. Imorgon ska jag packa. Åh. Det är inte långt kvar nu. <3

Fick precis ett mail från Cristofer från ALU. Han har lagt upp alla sina bilder från ALU på spaces. Jag kollade på dom alldeles nyss. Först brydde jag mig inte så mycket. Det var inga bilder som direkt berörde mig. Sen kom bilder på hela Kalksten samt delar av Flinta från vårat första lägerbål. Doing our exercises. Ååh, det var fint och Simons nöjda min gjorde mig lycklig. Sen kom det bilder från hajken, mest på Cristofers patrull dock eftersom vi var på olika öar.

Sen kom det som slog mig riktigt hårt. Bilderna från kvällen när vi hade kurspasset med lekar. När vi stod i en ring och vi kalkstenar lägger armarna om varandra, det spred sig genom hela ringen och sen stod vi där och gungade tillsammans. Höger. Vänster. Höger. Vänster. Den känslan som infann sig då. Den känslan av gemenskap med människor som jag inte känt mer än ett par dagar. Det är ultimate happiness på riktigt. Sen kommer det lite mingelbilder från lekarna. Alla springer omkring som galningar, alla skrattar, ingen tänker på hur vi uppfattas av andra människor. Vi har bara genuint roligt. Det syns så tydligt på bilderna. Vi blev som barn på nytt allihop den kvällen. 18-åringar som 52-åringar. Den kvällen var vi lika gamla. Det är nog det bästa jag har varit med om. Någonsin.

Sen kommer bilderna som får det att brista. Bilderna från bryggan. När båten åker. Shit. Jag insåg hur mycket jag tycker om alla dom här människorna och hur mycket jag önskar att jag kunde träffa dom igen. Om jag träffade dom nu skulle jag bryta ihop av lycka. Jag skulle gråta för att jag var så himla lycklig. När jag ser dom få av oss som ska på boomerang tänker jag krama dom till döds. Jag saknar dom så himla mycket.

Tänker visa en bild för er. Bilden betyder sjukt mycket. Det är Ulf och jag på bryggan. Eller rättare sagt, Ulf är på båten, jag är på bryggan. Vi håller i varandra. Ett sista tappert försök att hålla ett stadigt tag i allt. Sillen räddade mig den dagen sen. Jag var på vippen att börja gråta över att alla åkte hem. Då tittar Sillen djupt in i mina ögon och säger med lugn röst:

”Dom kanske försvinner här ifrån ön, men dom försvinner aldrig här ifrån *lägger en hand på mitt huvud* eller här ifrån. *pekar på mitt hjärta*”  Det var precis vad jag behövde, och det var precis det jag påmindes om nu när jag kollade på bilderna. Att även om dom inte alltid finns runt omkring mig, så har jag dom alltid med mig. Det jag har i mitt huvud och i mitt hjärta kan ingen ta ifrån mig. Just nu är jag väldigt glad över det. För nu saknar jag dom så det gör ont. Allihop.

Här är den. Ulf på båten. Jag och Petra på bryggan. Vi kämpade tappert, men båten var lite starkare.

Jag gråter. Mia Micaels rutin var ju så fruktansvärt fin att jag inte hade något val. Jag typ dog. Direkt när hon förklarade temat förstod jag att skulle börja gråta. ”Tim Burtons bröllop.” Så fint. Jag förstår inte hur hon gör.

Gällstad idag då. Jag antar att ni redan har läst de andras bloggar och vet att vi åkte dit istället för Örebro. Jag är trött i öronen och har ont i halsen efter all musik och allt skrikande i bilen. Och det krävs ganska mycket för att min hals ska svika mig. Det vet ni. Lager 157 var en spännande grej. Jag ska åka dit med min mor och mera pengar. Då jävlar.

Det roligaste på hela resan var när vi åkte in på en liten grusväg och undrade vad tusan gps:en pysslade med. Då kom det helt plötsligt två stora timmerbilar från ingenstans. Shit. Vi åkte ner i diket för att inte bli mos. Mahaha.

Åter till SYTYCD. Wow. Jag älskar det där programmet. Det är ju helt fantastiskt vad man kan åstadkomma genom dans. Jag blir nästan lite ledsen när jag tänker på att jag inte kommer kunna se programmet nästa tisdag. Hoppas att vi gör något jävligt kul då så jag slipper tänka på det. Fast det tror jag att vi gör, så det känns helt okej. Nästan.

Jag fryser. Det var längesen. Jag satt på Steve’s i två timmar med Emma, Kicki, Ebba, Hanna och Widar. Jag drack kärlekste och åt chokladtårta. Satt med en filt och frös ändå. Trots att jag hade både tjocktröja och regnjacka. Mm, vad jag älskar denna svenska sommar.

Det här var en bra dag. Synd att sommaren typ är slut nu bara, för det är typ nu det börjar kännas som sommarlov på riktigt.

Jag och Kicki har suttit hela kvällen och planerat nästa vecka. Alla andra har varit avundsjuka och sagt att dom hoppas att vi får en helt fantastisk vecka där borta på ön. Puss på dom. Jag hoppas dom får en fantastisk vecka dom också. Dom flyttar hit och dit. Åker på reggaefestivaler. Planerar nollningar. Hoppas på att dom får jobb. Vuxna människor för tusan. Snart är man där själv. Det är lite läskigt, men när man ser att människor man känner klarar av det, då känns inte framtiden lika otrygg.

Det är fint.

..att bära dig.
Det är lättare än man tror att bära sin bror.

Mina föräldrar träffade en gammal vän till mig idag. Erik. Vi gick i samma klass i lågstadiet. Vi brukade vara ganska tajta. Han, jag, Carro, Robert och Carl. Det var tider det. Det är typ det enda som är lite ledsamt med att jag började i musikklass. Att jag tappade bort dom. För det var bra människor.

Jag träffade Erik på station i Linghem för en himla massa år sen. Vi pratade en stund. Det var fint. Det var som det brukade. Jag tycker om den känslan. Känslan av att vissa saker aldrig förändras.

Bussbiljetterna är äntligen bokade. Nu ska jag bara tvätta alla mina kläder samt packa ner pojkpenistältet sen är jag redo. Var så säker att vi återkommer – till Vässarö, våran ö, Vässarö.
Bussen går 03.30 på fredag. Någon som känner sig manad att vinka av mig?
Maria och jag kommer fram till Stockholm 06.20 så vi har bestämt att vi ska äta frukost på donken innan vi tar oss ut till Tekniska där vi ska ta bussen till inget mindre än Vässarö, våran ö, Vässarö. Eller, för att komma till ön måste vi åka båt också, men ändå. Och så måste vi gå typ svinlångt från busshållplatsen till hamnen. Men sen! Sen är vi framme på min favoritplats. Eller okej, Falkenberg står nog fortfarande högst upp på den listan. Men Vässarö är fan inte långt ifrån. Vi pratar havet. Vi pratar scouting. Vi pratar minnen. Dessa underbara minnen. Men nu ska vi inte leva i det förgångna, utan blicka framåt mot en alldeles underbar vecka på en alldeles underbar ö. Som Marika sa: ”Det kommer bli toppen. Jag vet det.”

Johnny Depp är den snyggaste människan i universum. Ingen tvekan om saken.

På tal om universum så ska jag hem till Cecilia på måndag och kolla på Liftarens Guide Till Galaxen. Bästa boken. Filmen är inte lika bra, men lätt sevärd. Det är ju faktiskt Douglas Adams som har skrivit manuset.

Kvällen har spenderats med Maider. En 5-årig flicka från Spanien som är rädd för katter. Fast hennes favoritfilm är Aristocats. Och jag är hennes bästaste kompis. Det sa hon till mig. Barn är bäst.

Jepp. Jag är numera rödhårig. Jag tycker att det klär mig. Vi får se vad resten av världen tycker.
Det här blev en bra dag det här med. Hårfärgning med Rikard. Bilresa med musik. Mer hårfärgning i Askeby. Asgod mat.(Maria var ansvarig för potatisen) Promenad med Hjördis och flumbarnen. Film i marias megasäng. Myspys. Biltur hem i mörkret med mer musik på högre volym. Älskart.

Jag har en sak på gång. Fast jag vill kolla upp en del grejer först. Hjälp. Jag tror jag börjar bli vuxen. Jag brukar kasta mig in med huvudet före i såna här saker. Fast den här gången vill jag vara säker. Tur att jag kommer få tillfälle i höst att kolla läget. Det här kan bli bra. Det är nästan så jag längtar lite efter hösten. Fast bara lite.

Det handlar troligen inte om det ni tror att det handlar om. Så ta det lugnt.

Peace out.