Nobody Knows
Jag hittade fin musik. Jag hittade Soundtracket till Grey’s Anatomy. Bra skit. Mycket bra skit.
Nu ligger alla mina ALU-bilder på Ansiktsboken. Eller inte alla, men dom som är något att ha. Fint blev det.
Grejen är att jag tappade bort min kamera typ sista dagen på kursen. Så jag har inga bilder från midsommar. Det är synd. För det var bra. Det var riktigt bra.
Det var Marika, Johanna och Edith med kransar i håret. Det var Tunkis och jag som tävlade om vem som kunde vinka längst till alla som dansade runt midsommarstången. Det var Tunkis som vägrade erkänna att jag vann. Det var jag som tryckte på Tunkis blåmärke som hämnd. Det var ett helt gäng ALU:are som dansade square dance. Det var jag, Anders och Cissi som kollade på bunkrarna. Det var jag och Petra som dansade vals. Det var jag och Petra som saknade uffuff. Det var jag och Marika som sprang omkring och pratade, sjöng, dansade, skrattade, kramades. Det var bad i Fladan. Det var trångt i tälten. Det var sång i båthuset. Det var vattenkrig. Det var film i Cirkus. Det var allsång i matsalen. Det var saknad, det var nyfunna vänner, det var spänning, det var kärlek. Det var livet.
Och nu är det bara… tomt.