En Tvärsares Tankar Om Livet

Jag behöver era nummer. Nu. På en gång. Skicka ett sms till mig. Med ditt namn. Typ.

NU!

Tack på förhand.  

I know that It’s not a party if it happens every night.
What does it take to get a drink in this place?
How long must I wait?

(För övrigt är det tydligen en snubbe från Death Cab For Cutie som ligger bakom låten. Nu fick jag i alla fall Barret att kolla in videon.)

<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/sSRdGe_-WFo&hl=en&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/sSRdGe_-WFo&hl=en&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>

Det finns någon för alla, men säg det till dom som blev kvar.
Dom säger dom bästa är tagna, men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar.

Jag vill sova. Fast det går mindre bra. Så jag kollar på Across The Universe istället. Den är fin. Sjukt snygg är den också. Sen att den typ är en lite halvdålig kopia av Hair. Det kan vi ta upp en annan gång.

Ibland vill man bara springa långt bort. Det är något fint med långt bort. Det är nytt, okänt och fullt av möjligheter. Fast man kan aldrig springa bort från sig själv. Det är det jag vill göra nu. Jag vill glömma mig. Jag vill springa långt bort från mig själv.

Jag gömmer mig själv istället för att glömma mig. Jag gömmer mig bakom stora ord som ingen förstår. Jag gömmer mig i musik där gitarrerna kommer från ingenstans för att sedan vara precis överallt. Jag gömmer mig i minnen som ingen vill höra talas om.

Jag gömmer mig, och för en liten stund så släpper trycket över bröstet och jag kan andas igen.  

Jag sitter just nu uppe bara för att min far sa åt mig att gå och lägga mig. Fast det sa han visserligen redan vid elva, så jag tror att jag har made my point, so to speak. But still. Plus att jag väntar på att Soundtracket till musikalavsnittet från Buffy och Vampyrerna ska laddas ner. Det tar ju år och dar! Eller iaf timmar. But still. Jag säger but still aldelles för ofta. Och nu är jag trött och kan inte stava. but still. Gah! Fattar ni vad jag menar? Det kommer av sig själv. Det är asjobbigt.

Ok. Nu ger jag upp. Jag går och lägger mig.

……………

………………

………………

……………….

Jag skrev värsta grejen. Men jag kom att alla skulle bli sura på mig om jag publicerade den. Så jag gjorde inte det. För jag orkar inte med en massa PMS-brudar just nu.

Jag var hos Hanna förut. Det var värt. Sjukt kul hade vi. Med tårta, godis och hela köret. Mm, det var riktigt nice faktiskt. Det borde vi göra fler gånger.

Hej trött. Men det var iaf lika kul som förra året. Om inte roligare, nu var ju både äma, David och Grete där. Cocofluffen fyllde år. Grattis på henne. Och jag blev inte sjuk den här gången! Framsteg! Och den här gången däckade folk på väldigt konstiga ställen, typ mitt i en trapp. Det var spännande. Själv sov jag faktiskt ingenting. Nästan. Bara typ en halvtimme under blood diamond. Sen grät jag lite i slutet oxå. Fast jag redan hade sett den. Men det är ju sjukt fint slut! Med sanden och blodet och hela köret. essehpöhö. Sen kollade vi på Anchorman. Fast den var inte rolig. Men jag och David hade ganska kul ändå. Vi satt väl mest och halsov. men ändå.

 essepöhö. gonatt.

Gosh.  Det är så bra. Och jag orkar egentligen inte skriva, och det funkade inte med youtube-videon som jag ville, men ändå. Dom är himla bra.

Blöh. Saker snurrar lite för fort i mitt huvud just nu. Jag tycker verkligen inte om när saker snurrar för fort i mitt huvud. Jag tycker inte om att det snurrar i mitt huvud överhuvudtaget. Det är irriterande.

Jag tycker om Håkan. Håkan är bäst. Håkan är min gud.

”Jag har varit i alla städer, letat efter dig.”

Och just det, Ullis blogg är fin.

Ni vet, jag är ledig nu. (I dubbel bemärkelse) Det är najs. Helt random så skulle vi kolla på film hemma hos mig igår. Fast det sket sig på alla möjliga sätt och vis. Så vi hängde hemma hos Äma istället. Tanken var väl att vi skulle kolla på film där istället, men det sket sig det med, så vi bakade och skaffade en blogg åt Rikard. Fast det sket sig det med. Kladdkakan blev för kladdig och Rikards blogg ville inte funka som vi ville att den skulle funka. Eller rättare sagt, som jag ville att den skulle funka. Så nu har han en tråkig vanlig blogg precis som alla andra. bloggproffs är ju iaf lite mer spec än allt det andra.

 Vi ska hem till Rikard ikväll och fixa hans tråkblogg. Det blir nog ganska kul ändå. Vi hade himla roligt igårkväll iaf. Fast att allting sket sig.