En Tvärsares Tankar Om Livet

Om man kan sjunga. Då har man slutat gråta.

Det här funkar inte. Jag kan inte leva så här.

Det är han eller jag.

Jag vill dö lite.

Jag saknar dig så det gör ont.
Det är fånigt, jag vet.
Just nu skulle jag göra ganska mycket för att få se dig.
Jag skulle göra ännu mer för att få röra vid dig.
Och jag skulle göra allt för att höra dig andas i mitt öra som du gjorde den där kvällen under stjärnorna.

Jag vet inte riktigt vad vi är, men vi är något utöver det vanliga.
Och jag vet att det vi har inte är kärlek, det är något annat.

Egentligen vet jag nog ingenting. Jag vet att jag saknar dig. Jag vet att det gör ont. Jag vet att det jag känner kommer svalna tills vi ses igen. Om vi ses igen. Och om vi ses igen kommer du väcka allting till liv igen.

Jag vet ingenting, men jag vill veta allt. Jag lever för frågorna, men skulle dö för svaren.

Stjärnorna lyser väl lika klart i din del av stan?
Hallå, är du där? Hallå?
Hallå, finns det någonting kvar?
Ring inte, skriv inte, lås inne ivern i dig.
Hallå, är du kvar? Hallå?
Hallå, finns det någonting kvar?

Du är himmelen för mig varje dag.

Det fanns en tid när jag faktiskt kunde hålla koll på världskrigen. Nu är det mer som ett enda långt världskrig hela tiden. Han lyssnar inte.
Han bryr sig inte.

Ibland skiner solen igenom molnen, men nästan jämt tornar de svarta regnmolnen upp sig kring vårat lilla radhus. Man tröttnar ganska fort.

Men snart lämnar jag all den här skiten bakom mig. Visserligen bara för tio dagar, men ändå. Det är 10 dagar utan ångest över att han inte ska komma hem, att han ska komma hem, att han ska ställa till helvete. 10 dagar utan att jag behöver bry mig. 10 dagar som jag kan andas.

Jag kollade igenom bilderna igen. Blev precis lika glad och precis lika ledsen en gång till. Det är fan plågsamt. Kom för övrigt på att det var jag och barret som startade hela gungrejen. Tätt åtföljda av mina kära kalkstenar. Samt att det var jag och barret som först höll händerna över vattnet. Barret på båten, jag på bryggan. Vi stod där och sjöng Vässarövisan och jag frågade mig själv hur jag skulle klara mig utan mitt barr i två veckors tid.

Ååh, Vässarövisan. Den vill jag sjunga.

För övrigt är det ju helt stört med dom här bilderna. Helt jättestört. Vi kör amöba. Folk ser helt galna ut. Jag menar det är Sten, Sax, Påse. Folk går in för det så jävla hårt. Det är roligt att kolla på. Det är det.

När blev klockan 4? Jag borde inte var uppe, jag somnade klockan halv fem igår och sen gick jag upp klockan nio. Det är typ 4 timmars sömn. Det här kommer gå åt helvete sen när skolan börjar. Fast man kanske får lite fastare tider på Vässarö? Om man ska äta frukost i matsalen och sånt liksom? Hoppas det.

Yes! Ända till Örebro! Den du! Wiiie. Jag är lite som ett barn på julafton. Eller, mer innan julafton. Äsch. Ni fattar.

Vi ska åka till lager 157. Helt najs. Jag tänkte att jag kanske kunde hitta några T-shirts. För det skulle jag behöva. Mhmmm. Intressesmurfarna dog. Den här veckan blir en bra vecka. Jag tycker om den redan nu och det är bara måndag. (Tisdag om man ska gå efter klockan. Men det är bara onödigt.)

Idag har jag tvättat. Sen kollade jag på film med Cecilia och tog en promenad med henne och hennes bror.
Imorgon ska jag som sagt åka till Örebro.
Onsdag hade jag tänkt packa. För då kan jag ägna torsdagen åt att fixa grejer som jag behöver men som jag inte har. Sen åker vi ju tidigt på fredagmorgon. (Alternativt sen fredagnatt 03.30. Avgör själv.) Och sen har vi lite mer än en vecka framför oss på Vässarö och sen börjar skolan. Jippie!

Skola. Blöök. Men allt annat är ju helt asbra. Så jag ignorerar skolan. Usch på den.

Puss. Bild på min fina hårfärg finns här. 

Jag kommer inte höra av mig mer och jag tänker inte ta skulden.
Så säg det och få det gjort - det finns bara ett enda sätt att brinna upp.

Varför måste vi såra varandra?
Något säger mig att du blir borta en lång lång tid.

Jag fick ett sms. Ett sms som gjorde mig så glad att jag började gråta.

Just don’t. Ok?

Men Judith det regnar på dig!
Vad bryr jag väl mig om det?

Och regnade gjorde det. Massor. Det var fint.

Om jag bara visste. Men jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag vet bara att folk använder sig av mina formuleringar. Det är obehagligt.

Ikväll har jag inget liv. Ikväll är jag ensam.

Ikväll vill jag vara ensam. Ikväll vill jag stirra i taket och filosofera.
Fast helt ensam är jag inte. Jag har Marika i min mobil. Det är bra. Marika är bra.

För egentligen suger det att vara helt ensam.

Jajaja det är lugnt jag bara hostar blod
(Men ta och skyll dig själv du varnades från första kyss)
Jaha tack, tack jag vet, men ge mig mer

Hejhejhej på dig galler och medicin
(Åh nej åh nej du och ditt hjärta och din dramatik)
Olyckskorpar, svarta katter; schas på er, tyst!

Ut ur skrin, från mitt bröst och till din famn
Ut ur skal, min hemlighet vågade sig bli en viskning
Som visst betydde ingenting…

Ajajaj det är lugnt det är bara snara och stol
(Men ta och skyll dig själv du varnades från första illusion)
Ja tack, tack jag vet vi var visst på lek

Hejhejhej på dig blåljus och ambulans
(Hejhejhej din idiot bättre lycka framför nästa lok)
Okok jag ger det ännu en chans

Ut ur skrin, från mitt bröst och till din famn
Ut ur skal, min hemlighet vågade sig bli en viskning
Som visst betydde ingenting…

Du bekände du fått framtiden sänd i en dröm:
”Den är blommor, sol, explosion och evig sömn”
Och jag var full och försa’ mig i en sång - sällsamt banal
Och innan du stänger av;
Du är mig blommor, sol, explosion och kapitulation
Men det betyder ingenting…

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.