60 år
Jupp. ”Kulturskolan” firade 60 år. För mig kommer det nog alltid heta Musikskolan.
I vilket fall så var Kammarkören där och sjöng. En låt, eller egentligen två, men den sista räknas inte. Konserten var väl typ två timmar. Det betyder att man får väldigt mycket dötid. Dötid som man spenderar bakom scenen. Åh. Det är fantastiskt. Sitta i en soffa och snacka skit med Theo och Kristian. Hyscha åt små barn och bli hyschade själva av ljudkillar. Minnas hur det var när man stod på scenen när man var musiklekare och sjöng om en bombardong när Musikskolan fyllde 50. Vackert.
Det är som sagt något speciellt med att springa runt bakom scenen. Jag tror det sitter i från musikklasstiden. Då man verkligen inte fick komma i närheten av att gå bakom scenen. Det gör att det känns lite rebelliskt.
Sen är det den där känslan man har precis innan man går in på scen. Känslan av att man skulle kunna ta över världen. Sen sträcker man på sig och börjar gå. Ställer upp sig. Sträcker på sig. Hör hur stråkarna sätter igång. Sträcker på sig lite mer. Harklar sig. Rullar lite på axlarna. Tittar på sin dirigent. Väntar på slaget. Räknar. Andas in… Och sen glömmer man allt. Det finns ingeting förutom en själv, ens körkamrater och sin dirigent. Det är magiskt. Känslan av att man gör någonting jävligt bra.
Nu kom jag på ett ord som faktiskt passar in här. Jag har läst om det, men aldrig riktigt kunnat komma på när eller om jag har känt det. Flow. Mina lärare pratar bara om det tillsammans med sport. Att det är det man känner när man är jävligt duktig på sin sport typ. Men här har vi ju ett alldeles klockrent exempel som inte har med sport att göra. Heja mig.
Och ja. Efter mycket om och men så lyckades jag ta mig hem. Andreas och jag lyckades ta oss ut till Maria utan att dö. (Jag var jävligt orolig ett tag kan jag våga påstå.) Och sen satt vi och drack vin på en plats som jag inte tänker nämna. Det började bra och sen gick det liksom utför. Jag vet inte riktigt vad som hände och vi har lovat att glömma bort det. Så vi behöver ju egentligen inte ens nämna det alls. Jag tyckte i alla fall att vi hade roligt större delen av tiden.
Nu ska jag försöka pussla ihop saker.