So You Think You Can Dance
Jag gråter. Mia Micaels rutin var ju så fruktansvärt fin att jag inte hade något val. Jag typ dog. Direkt när hon förklarade temat förstod jag att skulle börja gråta. ”Tim Burtons bröllop.” Så fint. Jag förstår inte hur hon gör.
Gällstad idag då. Jag antar att ni redan har läst de andras bloggar och vet att vi åkte dit istället för Örebro. Jag är trött i öronen och har ont i halsen efter all musik och allt skrikande i bilen. Och det krävs ganska mycket för att min hals ska svika mig. Det vet ni. Lager 157 var en spännande grej. Jag ska åka dit med min mor och mera pengar. Då jävlar.
Det roligaste på hela resan var när vi åkte in på en liten grusväg och undrade vad tusan gps:en pysslade med. Då kom det helt plötsligt två stora timmerbilar från ingenstans. Shit. Vi åkte ner i diket för att inte bli mos. Mahaha.
Åter till SYTYCD. Wow. Jag älskar det där programmet. Det är ju helt fantastiskt vad man kan åstadkomma genom dans. Jag blir nästan lite ledsen när jag tänker på att jag inte kommer kunna se programmet nästa tisdag. Hoppas att vi gör något jävligt kul då så jag slipper tänka på det. Fast det tror jag att vi gör, så det känns helt okej. Nästan.
Jag fryser. Det var längesen. Jag satt på Steve’s i två timmar med Emma, Kicki, Ebba, Hanna och Widar. Jag drack kärlekste och åt chokladtårta. Satt med en filt och frös ändå. Trots att jag hade både tjocktröja och regnjacka. Mm, vad jag älskar denna svenska sommar.
Det här var en bra dag. Synd att sommaren typ är slut nu bara, för det är typ nu det börjar kännas som sommarlov på riktigt.
Jag och Kicki har suttit hela kvällen och planerat nästa vecka. Alla andra har varit avundsjuka och sagt att dom hoppas att vi får en helt fantastisk vecka där borta på ön. Puss på dom. Jag hoppas dom får en fantastisk vecka dom också. Dom flyttar hit och dit. Åker på reggaefestivaler. Planerar nollningar. Hoppas på att dom får jobb. Vuxna människor för tusan. Snart är man där själv. Det är lite läskigt, men när man ser att människor man känner klarar av det, då känns inte framtiden lika otrygg.
Det är fint.