Väntar Modigt På Sparken
Trött, trött, trött.
Jag vill inte.
Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad.
Det är faktiskt jävligt synd att man inte är korkad. Jag är övertygad om att det är mycket enklare att leva om man är riktigt jävla blåst.
Ju mer medveten man är, desto mer ångest har man. Det pratade vi om på filosofin. Det är typ Sartre. Snubben som fick nobelpriset, men inte ville ha det. Han gjorde ett val helt enkelt, han tyckte om val. Man måste välja. Typ så.
För övrigt är det söndag idag, jag tror att jag började skriva det här inlägget i tisdags. Det är bra.