Tid Tar Tid
Man ska inte tänka efter för mycket. Det slutar aldrig bra. Det har han och jag kommit fram till.
Det här kommer bli konstigt. Förvänta er inte att förstå någonting.
Minnen mannen. Helt glasklara minnen. Samtidigt som jag vill tänka på dom jämt, så vill jag inte tänka på dom alls. För dom gör ont. Tillfällen som dessa så undrar jag verkligen om det är värt det. Om det inte är så att det bästa vore att säga upp kontakten med dig helt. Men sen tänker jag att det helt klart är värt det. Att dom där sekunderna av lycka väger upp flera dagar av ångest.
För övrigt är det ju ganska konstigt att man kan tänka på någon så mycket att man blir lite glad av att komma på att man säkert inte tänkt på honom i en kvart.
Jag ska gå upp om fyra timmar.
Jag borde sluta skriva sånt här.