I Can’t See For a Thousand Dreams
Det liksom blev värre. Fast bättre.
Och vissa människor förändras aldrig.
Fast jag ändrar mig hela tiden.
Och när man läser om en masssa diagnoser så stämmer allt så jävla bra.
Då mår jag illla.
Och jag vågar inte tycka om människor längre. För det gör så fruktansvärt ont när dom försvinner. Eller när man tappar bort dom.
Och sommaren -08 var en fantastisk sommar. Några smärre olyckor längs vägen bara.
Fast jag tycker verkligen inte om martyrer. Martyrer som använder ordet avundsjuk som sköld mot allt och alla.
Och jag tycker inte om mig själv.

oktober 28th, 2008 at 9:26 f m
death to the martyrs come on come on!