Rök och Myggmedel
Det är något speciellt med dom dofterna.
Det sitter fruktansvärt mycket minnen i dom.
Man luktar på myggmedel och blundar. Då ser man en stilla sommarkväll framför sig. Det är lägerbål på gång. Det är egentligen bara då som myggmedlet kommer fram. Och när man sitter där bland alla scouter så är det nästan som att man andas myggmedel. Det ligger som ett lager i luften. Det går inte att undkomma. Men det är fint. Det är riktigt fint.
Eld är ju ständigt återkommande inom det vi sysslar med, det vill säga scouting. Vi lagar mat över den, vi värmer oss vid den, vi myser omkring den. Och med elden kommer det en liten bieffekt, kallad rök. Vi klagar ganska ofta på den. Flyttar oss runt elden för att slippa sitta i röken. Drar samma skämt varje gång.
”Aa, men röken dras ju till skiten”
Och så vidare.
Och röklukten sätter sig överallt. Kläder, håret… jag undrar om det inte sätter sig i huden också. Många gånger har man kommit hem trött och ofräsch, och det första man gör är att ställa sig i duschen. Men det spelar liksom ingen roll, för hur många gånger man än tvättar håret så går inte röklukten ur.
Men det är skön känsla. Att gå ur duschen och fortfarande lukta lite rök. Mysigt. Konstigt, men mysigt. För det finns inte många saker som är så mysigt som en öppen eld. Och med eld kommer rök.
Och rök väcker minnen till liv.
Det är fint.